På initiativ av arbetarna på Bruket utlystes ett möte en höstdag 1907 hos snickare Söderlund i Utah. Där fattades det avgörande beslutet att bilda en Folkets husförening och redan i slutet av september månad samma år fanns nödvändiga stadgar framtagna och fastställda.
Den nybildade styrelsen såg så här ut: Emil Elg, ordförande, Oskar Holst, sekreterare, Axel Sundström, kassör, Edvard Sundström, vice ordförande, och Gustaf Holst, vice sekreterare. Revisorer blev Johan Gröning, Emil Borg och J.F. Söderlund.
Arbetarna hade inte tillgång till någon lokal för sina möten och andra sammankomster. Detta var nog i stort sett anledningen till att de började röra på sig på bruket. Bolagsherrarna upplät inte heller några lokaliteter. Men den stora frågan för brukskarlarna var ekonomin. Det fanns ju inte några pengar som skulle realisera ett framtid köp av mark och ett lokalbygge. År 1914 blev ett bemärkelseår i samhällets historia, samlingslokalen Mojsen uppfördes av bolaget – lokalfrågan var nu äntligen ur världen.
Först 1934 protokollfördes de första andelsteckningarna och så småningom blev det aktuellt med tomtköp för en egen fastighet. Trots ekonomiska svårigheter lyckades föreningen gå i land med det mesta och tack vare bruksbolagets välvilja kunde Vikmanshyttans Folkets hus invigas på våren 1939 under stor pompa och ståt. Invigningstalet hölls av dåvarande socialministern Gustaf Möller. Efter drygt 30 års idogt och strävsamt arbete av föreningsmedlemmarna hade de nu äntligen fått en egen lokal som framstod som ett föredöme för kring-liggande städer och samhällen.
I och med invigningen 1939 övertog FH-föreningen biografanläggningen som tidigare gått i Föreläsningsföreningens regi på Mojsen.
Det blev ett folkets Folkets hus och naturligtvis en medelpunkt i det gamla brukssamhället. Många, många bruksbor ska hedras för sina insatser. Mycket administrativt och organisatoriskt arbete förknippat med ekonomiska hänsynstagande men också mycket grov- och servicejobb har uträttats under årens lopp.
Den första styrelsens förtroendevalda har vi redan nämnt, sedan följde många års ordförandeskap av bland andra Fredrik Sundström och Erik Granestad, kassörssysslor av August Persson och sekreterarearbete av Per Eriksson. Det är egentligen omöjligt att nämna alla hedervärda personer i sammanhanget. Men vi kan inte undanhålla namnet Albin Andersson – mister Folkan själv, som vi har utnämnt honom till – och brukskarlarna kring honom Klas Holst, Erik Franzén och Tore Lundin.
Men funktionärslistan kan göras mycket, mycket längre, förstås!
Tiderna har verkligen förändrats fram till våra dagar. Mycket har blivit annorlunda mot förr. Vi tänker kanske främst på den verkligt framgångsrika dansverksamheten som gav föreningen och etablissemanget Folkan mycket befogad good will, de uppskattade revyföreställningarna och Riksteaterns många framträdanden, biografrörelsen förstås och sist men inte minst viktigt alla sammankomster i helg och söcken. Sedan ett antal år tillbaka är huvudproblemet ”att överleva”.
Vi återkommer litet längre fram i berättandet med flera FH-uppgifter och vissa intressanta detaljer…