1938 års VIF-lag, stående fr.v.: Gustaf Landström (sektionsordförande), Harry Karlsson, Erik Järnberg, Nils Landström, Sigvard Persson, Gösta Larsson, Martin Björkström (lagledare) – knästående fr.v.: Helmer Malmberg, John Karlmats, Gösta Wallertz, Thore Viklund, Torsten Hammarström, Birger Byhlin.

Fotbollen tilltalade tidigt brukspojkarna. I början förstås i mindre skala utan deltagande i serier och mästerskap men ändå med stor intresse och tilltagsenhet. Någon gång emellanåt slog VIF-fotbollen på stora trumman och ordnade storevenemang då fotbollsklubbarna i Avesta. Säter och Hedemora stod för motståndet.

Under andra hälften av 1920-talet ansågs tiden mogen för ett mera organiserat utövande, första representationslaget inträdde i seriespelet, i dalaserien klass 2. Det tog de blå-vita fyra säsonger att sparka upp sig i första klassen där dåtidens främsta lag i våra trakter hette Krylbo, Horndal och Säter. Bruksfotbollen befann sig i förlig vind, inte bara A-laget spelade allt bättre utan fotbollen växte också på bredden. Reservlag tillkom ett par år in på 30-talet.

År 1938 vann VIF dalaserien klass I. Ett historiskt ögonblick för hela brukssamhället kan vi frankt påstå. Fotbollsfeber utbröt och det förestående kvalet till elitserien föregicks med stor uppståndelse. Larsbo IF hette kvalmotståndarna.

Eftersom den egna fotbollsplanen inte kunde godkännas för drabbningen spelades hemmamatchen i Hedemora. Ett streck i ritningarna för ledarduon Gustaf Landström och Martin Björkström och deras gäng. Det blev ändå hemmaseger, siffrorna skrevs till 3-2. När så bortamötet också gick i brukspojkarnas favör (4-2) var saken klar. Den då 20-årsjubilerande bruksföreningen hade sitt A-lag i elitserien – jubileumsfirandet blev förstås extra festligt!

I sammanhanget ska nämnas, att en ny fotbollsplan var under projektering och i början av augusti 1941 invigdes Vikmanshyttevallen. Fotbollssporten hade verkligen kommit för att stanna.

Men det var så här det började en gång!