Solhagabon Karl-Erik Bergman, som tillhör ett av flera musikaliska brukssläkten, kan berätta om en händelse som skedde i mitten av 1940-talet:

” Den första kontakten med musikkåren fick man som barn, då man satte en stor ära i att få bära en instrumentväska åt någon musikant i musikkåren – till majbrasan eller till första majtåget. Ju större väska ju stoltare kände man sig. Musikkåren framträdde vid alla olika tillfällen i brukslivet och det var ett stort intresse bland ungdomen att få lära sig spela ett instrument.

Bruksledningen tillvaratog detta intresse, naturligtvis även av egennytta och köpte instrument.

En dag i skolan fick vi höra att dom som var intresserade av att spela något mässingsinstrument kunde gå till snickarverkstaden och hämta ett. Där stod två stora lårar med basuner, horn och trumpeter. Set var bara att ta för sig!”

Ovanstående citat är hämtat ur en ”musikalisk återblick” titulerad Tidens melodi. Författarna till dokumentationen är Sören Bergman och Krister Gidlund.