Att konkurrera om bruksungdomarnas idrottsintresse visade sig vara en ojämn kamp. Vad vi menar? Jo, vintersporterna bestod främst av skidor på ”längden och utför”, ishockeyn, tyngdlyftningen och tidvis badminton medan sommarhalvåret ägnades till stor del åt fotbollen i olika former och åldersgrupper. Och så fanns, från och till, vissa aktiviteter för fri-idrottare och orienterare.

Så kan man i stort sammanfatta gamla tiders idrottstänkande och göranden.

Herman Hellkvist, Erik Mikaelsson och Gunnar Karlsson

Fri-idrotten, som följande rader ska handla, hörde i alla fall till de gamla sporterna inom VIF (Vikmanshyttans Idrottsförening, bildad 1919). Från början av 20-talet finns ett fotografi som visar tre bruksgrabbar som gillade den allmänna idrotten. Utövarna vid det här tillfället lystrade till namnen Herman Hellkvist, Erik Mikaelsson och Gunnar Karlsson.

Gamla uppgifter berättar också om en schemaläggning som veckovis förekom från och med april 1921 vad gällde möjligheter till träning, enligt följande:

söndag fotboll (träning eller match, ev allmän idrott

måndag allmän idrott (fritt val)

tisdag fotboll

onsdag allmän idrott (löpningar)

torsdag allmän idrott (kast)

fredag fotboll

lördag allmän idrott (fritt val)

Schemat motsäger faktiskt i någon mån vad vi i första stycket angav, den saken som hade med rådande konkurrens att göra… Det kan ju tänkas att fotbollen inte hade kommit igång i någon större omfattning, år 1921?!

Det dröjde emellertid ända till februari månad 1931 då en friidrottssektion bildades. Trion Ulf Borg, Sven Åhman och Alfred Hedström var ytterst de ansvariga. Men, men så kommer strax uppgifter som förbryllar: sektionen lades ner redan ett år senare! Varför? Vi har ingen bra förklaring, hade det med intresset att göra? Några nya fakta kring sektionens vara eller inte vara har vi tyvärr ej kunnat vaska fram.

Vad vi dock läst oss till i gamla lägg är att VIF stod som värd för 1942 års distriktsmästerskap i tiokamp och stafetter. Ett evenemang som säkert tarvade både organisationsinsikter och funktionärsresurser. De idrottsengagerade bruksborna har för övrigt alltid visat sig framgångsrika funktionärer, bästa exemplen är förstås SM i slalom 1942 och de många CRU-loppen på skidor.

Ett bevis för det som vi just påstått kan visar vi upp här bredvid: ett diplom från Svenska Idrottsförbundet angående ”Fria idrottens dag 1943”. Ett ganska enkelt men ståtligt minne, eller hur?

Diplom från Svenska Idrottsforbundet

Låt oss till sist återgå till intresset för den fria idrotten. Vad blev bland annat följden av det ljumma intresset från VIF:s sida. Jo, det fanns under kommande år en handfull bruksbor som sökte sig till andra, större klubbar och kunde där visa färdigheter som var av hög klass. Till och med landslagsklass för duon Ragnar ”Lappen” Eriksson och Bertil Tallberg . och i svensk klass för Alvar Fjellman och Per Sabelström. I stället för VIF representerade dessa grabbar Örebro, Kvarnsveden och Hedemora. I farten kan vi ha förbigått ytterligare några duktiga fri-idrottare, vi kompletterar gärna listan över utombys tävlande idrottsmän som hörde hemma i Vikmanshyttan.