Bandyn lyckades aldrig samla samma intresse som fotboll och skidor bland de idrottande pojkarna i Vikmanshyttan med omnejd. Detta sammanhänger säkerligen med de svårigheter som förknippades med tränings- och spelplaner. Under snöfattiga vintrar med långa perioder av spegelblank is på Vikmanshyttesjön kunde bandyn utövas på ett rationellt sätt men när Kung Bore var på annat humör, d v s snörikt och blåsigt, slocknade intresset mer eller mindre.
År 1931 togs bandyn upp på föreningens program. Tre år senare deltog VIF i seriebandyn. Lagen kom från södra Dalarna såsom Hedemora SK, Krylbo IF, Långshyttans AIK och Avesta BK. Till och med säsongen 1939 medverkade bruksförenngen i seriespelet och kunde den säsongen se sig som seriesegrare.
Det blev emellertid sista året för ViF-bandyn. Det engagerade bandyfolket orkade inte längre med allt arbete kring de praktiska förberedelserna och för den delen var inte heller ekonomin mycket att skryta över,
En kort men intensiv period för VIF-bandyn alltså. Vi avslutar med att redogöra för bruksföreningens premiärlag vid första seriespelet 1934. Följande spelare fanns då på isen, från vänster Gunnar Sandberg, Klas Johansson, Tage Ulesjö, Henry Bergdahl, Ture Svensson, Evert Sandberg, Helmer Malmberg, Putte Bodin, Gösta Björkström, Sigvard Persson och Nils Sandberg. Som lagledare fungerade Gustav Landström.