Den sedan några år tillbaka väl fungerande scoutkåren brottades med lokal-problem. Medlemsantalet bara ökade och därmed accentuerades bristen på lämpliga tillhåll allt mera.
Men så kröntes kårchefen Roland Lundvalls med flera ansträngningar med framgång och i januari månad 1959 kunde scoutstugan, det egna tillhållet in-vigas under stor pompa och ståt. I Täkten hade nämligen stugan byggts upp av scouterna med benägen hjälp att mycket föräldrahjälp. En ganska rymlig och praktiskt inredd stuga stod klar och borgade för hemtrevlig samvaro.
Disponent Ture Omberg framhöll i sitt lyckönskningsstal vikten av en scoutkår på bruket och dess stora arbetsuppgift i samhället. Ökad trivsel och samhörighet och framförallt funktionen av en stor ”hjälporganisation” hoppades brukschefen på från scouternas sida. Dessförinnan hade vice kårchefen Karl-Axel Forsgren – tillika dåtidens prästerskap i Vikmanshyttan – hållit invigningstalet. Han passade på riktiga ett varmt tack dels till Wikmanshytte bruk som skänkt mark och ekonomisk säkerhet, dels till landskommunen som bidragit till stugans tillkomst. Inte heller föräldrarna och scouterna själva glömdes bort i sammanhanget…
Sammankomsten avslutades utomhus, utanför stugan vid ett sprakande lägerbål. Där förekom bland annat vargunge- och scoutupptagning.
Låt oss här förmedla namnen på de bruksungdomar som deltog i upptagningen: till vargungar Berndt Johansson, Hans Johansson och Magnus Edvards-son. Den sistnämnde fick också första stjärnan medan Ulf Wångmar och Magnus Ehrenstråhle fick andra stjärnan. Tredjeklasscouter blev Jan-Olof Söderman och Jan Nordström och slutligen upptogs fem scouter som andraklassare, nämligen Tage Karlsson, Torsten Karlsson, Björn Hanzén, Erik Forsgren och Göran Forsgren.