Del av programmet för 1992 års kulturvecka
Det är inte särskilt roligt att konstatera, att Vikmanshyttans kulturliv tappat fart och omfattning alltsedan andra halvseklet 1900. Jo, 1940-50-talen och en bit in på 60-talet fanns fortfarande aktiviteter som vann intresse och uppskattning. Men efter nämnda period har det bara gått åt ett håll, åt fel håll. Det hänger för-stås ihop med en rad olika anledningar: ett avtagande föreningsliv, en lägre invånareantal, oroligheter (minst sagt) på arbetsmarknaden och ett allt sämre engagemang från kommunen sida. Utarmning är ett alltför starkt ord i sammanhanget men en katastrofal utveckling (mera avveckling) ska i ärlighetens namn passa bättre.
Tur och stimulerande värre blev bruksmuseums tillkomst i början av 80-talet. Men även den glädjen grumlas en aning: långt ifrån alla bruksbor har ansett muséets närvaro och verksamheter särskilt tilltalande. Och så än en gång: kulturetablissemanget inom kommunen och en del av dess företrädare kunde väl stöttat den gamla brukskulturen betydligt mera och rättvist. Men detta vårt sista påstående är en annan historia, som det brukas kallas, och det båtar ingalunda att älta och påvisa förhållanden som förekommit…
Vi får inte heller glömma bort vikmanshyttefolkans stora betydelse som ett slags kulturcenter under många år, redan från invigningsåret 1939 och ett halvsekel fram i tiden. Danstillställningarna på rotundan tillhörde mellansveriges främsta och mest omtyckta, riksteaterns programutbud av operetter och teater samlade oftast fulla hus – ja, Folkets hus var verkligen ett folkets hus. Men det blev andra tider, sämre tider som gjorde gamla beprövade aktiviteter omöjliga, främst av ekonomiska skäl.
9 – 15 november 1992 anordnades kulturvecka
Lite glädje och stimulans i allt som ovan redovisats blev den kulturvecka som genomfördes andra veckan i november 1992. Under denna vecka anordnade idrottsföreningen en nostalgisk återblick, titulerad Idrottsminnen, bruksskolan bjöd på öppet hus: teater och musikunderhållning med nybildad ensemble och kör. Folkets hus-programmet upptog barnkalas med film och trolleri (på onsdagen), torsdagens café med visning av de gamla sockenfilmerna och under-hållning av före detta vikmanshyttesonen Björn Hedén och på fredagskvällen förekom dans, mogen dans som det hade börjat benämnas.
Under fredag, lördag och söndag bjöds de presumtiva deltagarna på Öppet hus på Stentryckeriet, som samtidigt firade 10 år i Vikmanshyttan. En vid den tiden aktiv förening, Slöjdvännerna, stod för utställning och försäljning i den då fungerande godisfabriken (gamla brukskontoret).
Vi som fick uppleva dessa aktiviteter kan än idag glädjas åt verksamheterna, antalet besökare, både bruksbor och tillresta, kom i ”godkänt” antal och så noterar vid med tillfredsställelse: flera aktörer kunde och ville sam-arrangera!