Vi har i många olika sammanhang framhållit gångna tiders kraftfulla föreningsverksamheter på bruket. Soc,- dem ungdomsklubben utgjorde därvidlag inget undantag, tvärtom var klubben en av de livaktigaste. 30-talsaktiviteterna var många och händelserika bland de drygt 100 medlemmarna.

Bruksungdomarna höll sig till och med vissa tider med egen underhållningsorkester, den så kallade Klubborkestern, där bland annat bröderna Helge och Erland Lawin spelade. Mycket förströelse förekom men också seriöst och framsynt arbete. Låt oss ge exempel på bådadera:

Vid jubileet 1937 stod fackeltåg (avmarsch från Solhaga) unison sång, musik. teater och kabaré samt dans till Crescendos orkester på programmet. Det var underhållning som hette duga.

Tidigare på 30-talet kunde en festkommitté bestå at inte mindre än 17 personer, nämligen Anna Andersson, Astrid Andersson, Stina Elg, Maja Wiklund (köket) och serveringen ombesörjdes av Ingrid Björkström, Ingrid Sandberg, Alice Sundström och Lisa Wiklund. Speciella köksbjörnar var Erik Franzén och Klas Tallberg. I klädlogen huserade Sven Gustavsson, Lennart Pettersson och Gunnar Wiklund och slutligen klarades biljettförsäljningen av Ulf Borg, Tore Chef, Georg Holst och Sigurd Sundström.

Klubbarbetet innehöll även återkommande diskussionsaftnar. ”Är våra kvinnliga klubbister nödvändiga? Var frågan 1932. Året därpå ventilerades ungdomens slöhet, 1936 höll Ragnar Hjulström ett anförande om ”ungdomens inställning till den frivilliga skytterörelsen” och samma år siade man om ”Vikmanshyttans ungdom 1949”. Under 1930-talets två sista år dryftades ”är idrotten ett höger- eller arbetarintresse?” samt ”bör Ungdomsklubben inleda arbetet med platsens organisation för Bondeförbundets ungdom?”

För att i någon män komplettera bilden av verksamheter ska vi nämna att ett omfattande studiecirkelarbete förekomma. Sömnad, språk, sjuk- och barnavård och ungdomens ekonomiska problem finna intresse.