Ester Eriksson

Ester Eriksson, född Bergman, tillhörde de aktivaste bland brukskvinnorna, arbetsam utöver det vanliga, intresserad föreningsmänniska inom det politiska livet – liksom bland brukets fotbollsverksamheter.

Ester var född i Grådö fem år före sekelskiftet 1900 men kom redan i 10-årsåldern till Vikmanshyttan där hon tidigt fick börja förtjäna sitt levebröd. Första tiden arbetade hon i Ingvallsbenning, senare på lantbruket i Vikmanshyttan.

Hennes far var ladugårdskarl under Wikmanshytte Bruk och dottern fick hjälpa till med allehanda göromål. Under 1920-talet var Ester köksa hos dåvarande jägmästaren vid Norns bruk. Liknande arbete hade hon senare på herrgården i Vikmanshyttan.

Fru Eriksson, äktad med stålverksarbetaren Sandviks-Emil Eriksson, var en duktig föreningsmänniska. Inom den socialdemokratiska kvinnoklubben på bruket lade hon ner ett berömvärt arbete. Hon tillhörde klubben sedan den startades 1924 samt var dess ordförande och sekreterare i olika perioder.

Den gladlynta Ester medverkade även i idrottsföreningens supporterklubb för fotbollen. Hennes intresse för fotboll daterade sig långt tillbaka i tiden – och sällan missade hon de blå-vitas hemmamatcher.

Ester Eriksson gick ur tiden 1989.