Norrhytteån tycks sedan urminnes tider trots sin ofta ringa vattenföring ha varit nästan maximalt utnyttjad som kraftkälla. Långt tillbaka i tiden har där funnits en järnhytta.

Detta ger ju också byns namn belägg för. Förleden ”norr-” visar att läget räknats i förhållande till det äldre bebyggelsecentret Bya. Enligt en obekräftad tradition skall i ett tidigare skede även en kopparhytta varit i drift i Norrhyttan. Gamla namn på markområden, som Kopparhagen och Kopparvreten på en lövdunge intill västra stranden av ån och åkrar mitt emot på andra sidan ån nedströms från byns gamla centrum tycks styrka detta.

Kopparhagen var 1800-talet ett slags folkpark, där friluftssammankomster anordnades av såväl frikyrkliga som andra sammanslutningar. Vid denna tidpunkt fanns i Norrhyttan ett för en bondby ovanligt mångskiftande centrum för småindustri och hantverk: det mesta koncentrerat till åns lopp genom byn. Där fanns bland annat ett vattendrivet maskintrösktverk. linbokare och skäkt, benstamp, tegelbruk, två kvarnar, ett litet sågverk och sist men inte minst betydelsefullt, talrika smedjor där man huvudsakligen sysslade med liesmide till avsalu på andra orter och för export till Norge.