Tack vare – eller på grund av – alltmer uppodlad mark växte byarna riktigt ordentligt. Åtminstone med dåtidens mått mått. Gårdarna blev flera och ägorna till varje gård ökade till antalet, men också spridda på många håll.
Denna utveckling tvingade fram ett nytänkande, en förordning om så kallat laga skifte. Huvudsyftet var att varje gård skulle ha sina ägor i ett eller par skiften och att bostadsfastighet, uthus och eventuella andra byggnader skulle flyttas till den nya markarealen.
För att laga skifte skulle kunna genomföras måste någon av bönderna i den aktuella byn påtala och begära den nya förordningen, men den som så gjorde fick inte bo kvar i byn utan var skyldig att flytta ut. Varför?
För överskådlighetens skull slogs byarna i vikmanshyttebygden tillsammans till Jälkarbyns, Bya, Norrhyttan, Västanå och Granbo skifteslag, senare förkortat till Jälkarbyn med flera byars skifteslag – och senare skrivet Jälkarbyn.
Det blev naturligtvis en grannlaga uppgift att leva upp till förordningens inten-tioner och att praktiskt genomföra ”det nya”. Det tog många år innan värdering-arna av varje liten jordbit var färdig och innan de nya samlade ägorna ”kom på kartan”. Gränsen mellan byarna blev fixerad först i och med skiftet – tidigare tycks gränsen mellan Granbo och Norrhyttan ha gått vid nuvarande Skräddar-vägen och rakt mot Bergslagsvägen – allt enligt kyrkböckerna och skattelängd-erna. I dessa står exempelvis både Hjort och Back och alla soldatstugorna på Norrhyttan. Efter skiftet och tillkomsten av järnvägen, Södra Dalarnes Jernväg, hade Hjort-Pelles, som då köpt Backgården, förts över till Granbo. Liksom de fyra soldatstugorna och flera självägda stugor med jord.
GRANBO EFTER LAGA SKIFTET
I Granbo fanns det före laga skiftet fem bondgårdar. Dessutom en del stugor med jord och så de fyra soldatstugorna. Ån från Granbo till Norrhyttan var uppdämd – troligtvis ända sedan hyttans tillkomst – genom en dammbyggnad invid den gamla vägbron i Norrhyttan och bildade Norrhyttedammen i sänkan mellan Bya, Norrhyttan, Granbo och Västanå.
De bönder som blev kvar i Granbo var Bergsmans, Anders Elofs och Back-gården. Mellan dem fördelades marken i och omkring bykärnan med undantag för utmarken som blev kvar.
Bergsmans fick jorden från Gåran upp till skogen och till gårdarna i byn och västerut fram till det som nu är Mats Jansvägen 12 och 17.
Anders Elofs fick Stora vreten väster om Gåran och dessutom ett stort område inne i byn med en hel del gårdstomter.
Backgården fick sitt skifte från gården ner mot Norrhyttedammen. Det lägre området där kallades Fullötet, (Löt betyder gräsmark mot vatten.) Där nere låg Fullöts källa.
Mats Jans, som legat alldeles inpå Anders Elofs fick flytta ut ur byn och fick sin samlade åkermark på båda sidor av Storsvedsbäcken, där åkrarna Storsveden sträckte sig ända bort mot nuvarande Folkets hus. Hjort-Pelles fick sin jord långt ute på Finsta ängarna. Varje bondgård fick dessutom en skogslott. Stor eller liten sådan var noga inhägnad med gärdsgård och hade grindar vid skogsvägen genom den. Varför detta? Jo, skogen användes som sommarbete för boskapen.
På Backgården och Bergsmans nya ägolotter fanns det inte mycket till bebygg-else att röja undan. På Anders Elofs förekom däremot många stugor med uthus och jordlapp och dessutom tomten efter det utflyttade Mats Jans med grunderna efter boningshus och flera uthus. I stället för att odla upp allt detta till åkrar, styckade ägaren upp större delen av Anders Elofs jord inne i byn till tomter, många av dem redan bebyggda, och gjorde 1885 auktion på dessa nya tomter.
Litens Anders Ersson, som redan lagt grunden i Vretbo till sin gamla stuga, som skulle flyttas bort från Anders Elofs nya mark i Granbo, köpte då sin gamla betydligt utökade tomt med stugan och smedjan på, och behövde inte flytta. Det bidrag han skulle ha fått till flyttningen var noga preciserat men det behövde alltså inte tas i bruk. De övriga inropade tomerna bebyggdes snart, och byn fick tack vare Anders Elofs auktion behålla sin karaktär av samlad bebyggelse.