(Följande artikel grundar sig på uppgifter som vi hämtat ur en utredning som Egon Rosell låtit göra. Egons mor Märta var dotter till makarna Sols-Johan & Anna Johansson, sista ägare till den mycket gamla Solsgården.)
Gårdsnamnet Sols noteras första gången i kyrkhandlingarna på 1820-talet medan bonden Rofz Eric Andersson (1749 – 1827) ännu levde. Han torde vara den förste som föddes på den nybyggda gården och får därför vara stamfader till den så kallade Solssläkten.
Den ursprungliga gården hade säkert funnits längre tillbaka i tiden, kanske redan i början av 1600-talet – eller rent av under Gustav Wasas tid.
Omkring 1740 kallades gården för Rofz efter dåvarande ägaren Hans Ersson Rofz.
Mangårdsbyggnaden
Solsgården
mätte omkring 21 gånger 6 meter. Invid denna låg det så kallade sommarhuset, dit familjen under sommarmånaderna flyttade merparten av de dagliga sysslorna. Ingången till huvudbyggnaden gick via en farstu till köket, som gick rakt genom huset med två fönster på gaveln och ett fönster på andra sidan, mot den stora frukt- och grönsaksträdgården.
Innanför köket låg kammaren, Anna och Sols-Johans sovrum tillika hans arbetsrum. Kammaren dominerades av en hög dubbelsäng, dessutom fanns ett stort skrivbord, läsplats, soffa och orgel. Sols-Johan var ju starkt engagerad inom det kommunala och hade följaktligen många handlingar att arbeta med. En kakelugn stod för värmen.
På samma sätt som i skånegårdar låg rummen i fil med dörrarna utefter ena långväggen, I stora salen fanns flera sittgrupper i olika stilar. På södra gaveln fanns ett par smårum liksom trappan upp till klädkammaren och vindskontoret.
Sommarhuset hade en helt annan karaktär, luftigt och ljust. I bottenvåningen låg ett kök med långbord. Via en halvtrappa kom man ner till mjölkkällaren. Där fanns en elektriskt driven separator. På hyllor förvarades ostar, kärnat smör och filbunkar. Där fanns också ett stort isskåp. Is togs upp i sjön Gåran.
Sommarhuset ersatte ett gammal hus som sannolikt under flera generationer tjänat som backstuga.
Ett timmerhus innehöll bagarstuga, snickarbod, tvättstuga och en del förrådsutrymmen. Bagarstugan var ett grovkök, som kallades ”stersä”, där man tog hand om slakten och gjorde storbak. I tvättstugan fanns förutom tvättgrytan ett stort bykkar. Det användes ibland, särskilt under tröskningsperioden, till bad.
Gårdsbilden kompletterades givetvis med stall, ladugård, lider, smedja och utedass.
Vid tiden för laga skifte bestod Solsgården, liksom de övriga gårdarna i byn, av ett mycket stort antal ägor åker-, ängs- och skogsmark. I det blivande hemskiftet ingick 166 delar, i skogsskiftet vid Stora och Lilla Entjärn samt Qvarnberget 93 delar. Ytan efter förrättningen blev drygt 36 tunnland åker och äng samt 60 tunnland skog. Inga byggnaden behövde flyttas.
År 1939 gick gården ur släkten Sols. Mangårdsbyggnaden var då nästan två hundra år gammal.
Låt oss avsluta denna historiska återblick över Solsgården med att visa på ägandebilden under Solssläktens tid.
Ovanligtvis på ett baklänges sätt:
Sols Johan Johansson 1870 – 1939
Sols Johan Hansson 1826 – 1902
Sols Johan Ersson 1788 – 1853
Sols Hans Ersson 1793 – 1840
Rofz Eric Andersson 1749 – 1827
Rofz Anders Ersson 1712 – 1765
Hans Hansson Rofz/Erik Hansson Rofz 1698 – 1753
Erik Hansson Rofz – 1737
Hans Ersson Rofz – 1710
Erik Hansson – 1662
Hans Olsson Ml 1634, Äbl 1613