Det gamla torpet och kolarebostället Hoberget hade anor tillbaka till slutet av 1800-talet. Förste kände torparen hette Karl Lundin, som med familjen arrenderade torpet fram till 1907. Året därpå flyttade Fredrik Eriksson dit. Tjugo år senare avlöstes han av Gunnar Jakobsson som också blev den siste torparen i Hoberget, fram till år 1935. Som hyresgäster noteras också Axel Byhlin och familjen Evert Jernberg.

Torpet Hoberget

Hobergsstugan stod öde från 1943 och fyra år framåt. Under denna tid lät dock Wikmanshytte Bruk restaurera stugan, som hade 1918 som byggnadsår. Av sistnämnda datum drar vi enkelt slutsatsen att det tidigare funnits ett äldre hus på torpets ägor.

Hursomhelst, företaget överlät nu dispositionsrätten till idrottsföreningen i Vikmanshyttan – ett initiativ som noterades med stor tillfredsställelse. En stugkommitté hade redan konstituerats och vid den så kallade invigningen medverkade både bruksdisponenten Arvid Olsson och jägmästare Harry Rylcker. Som kommittéordförande fungerade Arne Gustafsson.

Dåvarande orienterare inom VIF hade tidigare framfört önskemål om ett lämpligt ”tillhåll” och vid midsommartid 1947 gick alltstå drömmen i uppfyllelse.

”Avsikten med stugan är att stimulera friluftslivet. Den skall vara tillgänglig för ortens ideella organisationer i friluftsfrämjande syfte”, hette det.

Hobergsstugans pånyttfödelse blev ytterligare ett exempel på dåvarande bruksledningens generösa inställning till ortens sportsliga begivenheter. 1940-talet går verkligen till historien som bruksidrottens årtionde med avgörande satsningar från Wikmanshytte Bruks sida – insatser som vi ännu kan glädjas över, trots att det mesta är annorlunda i dag!

Hobergsstugans öde? Den revs efter ett antal år och sattes sedan upp vid sjön Ryggen, mellan Hofors och Falun.