Soldattorpet Lönnqvists rote II

Redan i början av 1800-talet var detta torp boplats för rotesoldater. År 1817 kom Erik Olsson Liten (född 1794, Karin Hesslings morfars morfar) ditflyttande från Malung. Han bosatte sig där som soldat nr 7 Liten.

Soldat Liten gick bort 1858. Uppgifterna om den fortsatta besättningen är minst sagt knapphändiga men klart är att drängen Karl August Jansson

Lillemor Lönnqvists farfar från Gustafs 1872 anställdes för denna rote

nr 7 Lönnqvist – namnet Lönnqvist fick farfadern efter stugan, som alltså redan tidigare hade beteckningen Lönnqvist rote.

Rotehållare för nr 7 var Erkers, Ollas, Hampus, Karls och Ströms i Norrhyttan, som enligt ett bevarat kontrakt förband sig till ett årligt underhåll på bland annat 140 riksdaler riksmynt plus 10 riksdaler att insättas på bank /fick inte tas ut så länge soldaten var i tjänst/ tillika 10 riksdaler ”fickpengar” och fyra stavrum granved. Dessutom län av häst. Hugga och köra hem veden skulle dock soldaten själv göra. Därtill kom naturligtvis nyttjanderätt av boningshus och mark.

Soldattorpet Lönnqvists rote I

Det ursprungliga torpet kom sedermera att bytas ut mot en annan stuga som byggdes upp av timmer, sägs det, som forslats dit från andra sidan sjön Gåran. Där hade det tidigare utgjort en kvarnbyggnad vid Skrasselforsen. Detta påstående är inte helt klartlagt men att stockarna från början varit avsedda för något annat kan tydligt verifieras – nämligen uppe på vinden i den nya stugan finns årtalen 1822 och 1840 angivna. Kanske något av årtalen anger det år då kvarnen i stället blev soldatstuga i Granbo.

I stugan föddes Lillemor Lönnqvists far och hans syskon. Farfadern med familj bodde där till omkring 1890. Soldat nr 7 Lönnqvist efterträddes av nr 7 Westman, Johan – han blev den siste rotesoldaten i stugan. Westman bodde kvar här till sin död – med andra ord flera år efter det att indelningssverket upphört (1901) och han pensionerats. De sista åren idkade han skomakeri i stugan.

VAD HÄNDE SEDAN?
Några år i början av 1900-talet var det bageri i stugan. Bagar-Delia – Delia Andersson från Hedemora, bodde där med sina föräldrar, bakade och sålde bröd. I mitten av 20-talet köpte August Gustafsson med hustru Kristina huset men fyra år senare, år 1929. Såldes det till Trest-Alfred Johansson, som redan året efter överlåt fastigheten till Selma Winroth. 1933 var det åter dags för ägarbyte – Gottfrid Pettersson tillträdde.

År 1938 köpte Arvid Lönnqvist (Lillemors far) gården och befintlig tomt. Några år var den tillfällig uthyrd, någon tid stod den tom och några är på 50-talet tjänstgjorde gården som pappers- och diversehandel.