Pappa Anders smidde kornskäror åt norrmännen och sonen Emil blev stationsinspektör

Farfadern var liesmed, fadern var liesmed, sonen var liesmed i ungdomen. Fadern Anders var liesmed i hela sitt liv. Sedan han med familjen 1895 flyttat från Norrhyttan till Granbo byggdes en smedja. Vid det laget fick Anders förfrågningar från Trondheim om han kunde leverera kornskäror. Efter diverse försökssmide och ändring av verktygen sattes tillverkningen i gång.

Alla skäror som den källströmska smedjan kunde få fram sändes till Norge, och om ”fabriken” varit många gånger större skulle produktionen ha slukats av norrmännen. Det egentliga liesmidet var slut för Anders Källströms del.

Liesmed i Granbo

Det var tämligen besvärligt att experimentera fram en bra metod för bästa tillverkning, Ämnena var vinkeljärn och i vinkeln väldes stål in för betet. Men sedan kommit fram till en lösning blev det mycket enklare att smida skäror än liar.

Det såg alltså bra ut, bara jobba på och leverera allt till Norge. Men hinder ”lurade i vassen” i form av licenstvång för exporten, Tack vare goda kontakter avvärjdes eventuella problem och Anders Källström kunde i lugn och ro att smida skärar – och det höll han på med till dagen före sin bortgång 1919. Han var då nära 66 år gammal.

Den källströmska smedjan räddades i sinom tid för eftervärlden. Den kom att flyttas till Vikmanshyttans Bruksmuseum. Efter diverse reparationer samt ”nytt skal” och gammaldags interiör kunde den gamla och historiska granbosmedjan visas upp för intresserade besökare.

SONEN EMIL KÄLLSTRÖM
jobbade under tidigare år i faderns smedja och var en tid anställd vid tegelbruk. Hösten 1905 blev han stationskarl vid Vikmanshyttans järnvägsstation med en lön av två kronor dagen. Åtta år senare blev han kontorsbiträde vid Hedemora station och ytterligare två år senare stationsmästare i Strömsnäs. Efter ett antal andra arbetsplatser – bland annat i Kullsveden och Stora Tuna – befordrades Emil Källström till stationsinspektör vid Insjöns järnvägsstation.

Från 1946 åtnjöt Emil Källström pension och drog sig tillbaka till sitt vackra hem i Granbo – med utsikt över Vikmanshyttans järnvägsstation.

Här avslutar vi den källsströmska historien, kanske en aning abrupt, men med stor respekt för familjen Kallströms gärningar…