Framlidne granbokarlen Thore Norman berättade gärna om gamla tiders liv och leverne i byn Granbo. Hans berättarkonst gjorde varje vardagshändelse och episod till spännande och betydelsefulla iakttagelser, men ändå ganska så vanliga och allmängiltiga.

BYANDA & SAMMANHÅLLNING

Knytkalasträffarna, där de allra flesta byborna deltog, förekom rätt ofta. Med små och oftast enkla medel skapades umgängesformer som accepterades av merparten och på ett fantastiskt sätt förstärkte sammanhållningen.

Knytkalasträff i Granbo

– Anpassningen i byn och till människorna inbördes skedde utan bymyndighet, konstaterade Thore Norman.

– Mig veterligt har det inte funnits något byalag i Granbo, men helt säkert hölls många små rådslag, där enkelt tyckande och tänkande var tillräckligt för att enas om ett beslut för byns bästa. Respekten för de oskrivna lagarna och gränserna bidrog även till gemenskap och omtanke om varandra.

– Denna byanda fick vi lära oss från barnsben, noga inpräntad. Det var med respekt och aktning vi såg upp till Sjöbergs Karl, Litens Johan Skräddar-Torstensson, Kopparslagare-Hedlöf, Lasses-Far, Örjas Anna-Stina, Hjort-Pelles Anders – ja, alla respekterades. En bybo som lockade till besök var Trest-Alfred. Han spelade fiol och till hans polskspel lyssnade Karl Holmgren och jag mången gång, och gjorde det med nöje och beundran, berättade Normans Thore vidare.

Torstenssons skrädderi hörde till det centrala i byn. Där fanns en av byns få telefoner och detta beredde Erik och Emil Torstensson en hel del extra arbete i form av budgivning till folk runt om i byn. Detta gjordes utan knot och ingick tydligen i den rådande byandan.

TERRÄNGLÖPNING & FOTBOLL

Erik Torstensson hade ett förflutet som aktiv idrottsman och han iscensatte också själv en del idrottstävlingar. Terränglöpning med start och mål vid byns anslagstavla och banan förlagd till omkringliggande terräng. Hundrametersbanan hade start vid stora lärkträdet vid Lasses och mål vid skräddarverkstadens knut. Tid togs som regel med väckarklocka. Fotbollslag fanns och hade sin hemmaplan på Skarpskytteplan. Matcherna utanför Granbo var oftast förlagdas till eftersommaren då bönder slagit sitt hö och en plan kunde iordningställas.

Men det fanns förstås även en grå vardag i Granbo och trakten däromkring. De som var beroende av industri och hantverksarbete för sitt uppehälle fick uppleva några svåra år runt 30-talet med stor arbetslöshet. Nya tider kom, tider som alltid lämnar spår och tomrum efter sig men även pånyttfödelse och nyskapande.

Thore Norman kunde verkligen berätta. Han hade god reda på sig och sjusärdeles gott minne!