En telefonförening bildades 1919 av bönder i Jälkarbyn och Vikmanshyttan, kallad Finsta telefonförening. Medlemmarna stod för kostnader för bland annat dess första telefonist, fröken Anna Olsson. Hon hade redan arbetat som poststationsföreståndarinna från 1915. Nu hamnade de båda verksamheterna under samma tak.
Ett 35-tal abonnenter fanns. Telefonväxeln öppnades på morgonen och var i funktion till klockan 21 på kvällen. Efter den tiden var det stopp för mera ordinära samtal. Det gick emellertid att koppla vissa linjer direkt till Hedemora, detta var ju nödvändigt vid sjukdom och dylikt.
Ansvaret för verksamheten utövades av en styrelse som bestod av idel herrar, nämligen Johan Nordin, Karl Lundgren, A.J. Andersson, Anders Stam och Gustaf Eriksson. Vicevärd var Johan Johansson.
1930-talet innebar bland annat en omorganisation inom Televerket vilket i sin tur kom att inverka på finstaföreningens fortsatta verksamhet. Jälkarbyväxeln blev så småningom en växelstation i Vikmanshyttan, vilket de gamla telefonmedlemmarna hade olika meningar om.
Finsta telefonförening hade dock gjort sin pionjärinsats. Den privata sammanslutningen hade lagt grunden till nödvändiga kontakter med omvärlden.
Makarna Hanna och Arvid Arons skötte till en början den nya växeln. Den övertogs sedan av Hanna Claesson som skötte sysslan med bravur under en 25 års tid.