Vi har plockat fram lokaltidningen ”Vi i Vikmanshyttan” som producerades alldeles i början av 1990-talet. Det var den trevliga teckningen, inte signerad men väl framställd av Anders Lundquist, som ger oss en sammanfattning av den tidens brukssamhälle (vi håller oss kvar vid denna benämning med den envises beskydd).
Tidningsmakarna gav oss vikmanshyttebor en bra översiktsbild: med lite industrihistoria, aktuell information om bland annat nytillskottet av bostäder och en hel del framtidstro. Jämförelsen med småländska Gnosjö glömmer vi dock…
Tidningens sista sida berättar hur Hedemora kommun i samarbete med arki-tekter tagit fram ett förslag till en översiktsplan som skulle ligga till grund för diskussionerna om den fortsatta utvecklingen i Vikmanshyttan. Jo, här andades välkommen optimism och förväntad handlingskraft.
Vi ska inte här måla ”den där lede” på några väggar men det blev ju inte precis så som vi kunde – eller rättare sagt hoppades – tro av tidningsinformationen. Låt oss i stället kasta ett getöga på den Lundquistska teckningen och konstatera att sedan densamma kom till har bland annat:
• posten, banken och macken stängts
• och slalombacken lagts ner
• vikmanshytte-bio har inte funnits ”på-aldrig-så länge”
• och kyrkan ”saknar” en brukspräst
• Folkets hus brottats med bristande ekonomi
• distriktssköterskan rationaliserats bort
• taxi blivit ett minne blott
• ett ”odemokratiskt” vägunderhåll införts
• flera gamla och relativt nya bostäder jämnats med marken
• en kraftig befolkningsminskning noterats
Nej, nu får det vara nog (även om minuslistan säkert kan göras längre) och vi måste i ärlighetens namn framhålla flera av befintliga vikmanshytteindustriers framgångar och vi hoppas naturligtvis på fortsatt utveckling och skapande av fler arbetstillfällen. På det kulturella planet är vi särskilt tillfredsställda över den gamla rostugnens genomgripande upprustning och ”nytt liv” i Folkets hus med olika verksamheter och Brukskrogens fortlevnad.
När nämnda lokaltidning var aktuell var Britte-Marie Hedlöf kommunalråd i Hedemora kommun. Hon konstaterade: Kommunen satsar på Vikmanshyttan!
Nu har det förstås runnit en hel del vatten i Vikmanshytteån sedan dess men löftet står väl kvar, eller hur ärade kommunstyrande…
Det är väl inte så att det var bättrre förr? Nej, det kan vi inte påstå – men visst var det annorlunda!