Ur brukshistoriska aspekter vill vi helst glömma andra halvan av 1970-talet, ett av samhällets och industrins mörkaste dagar i ett kanske mer än tusenårigt perspektiv. Vi har talat och skrivit om den djupa krisen men i ärlighetens namn grodde några frön som skapade viss positivitet och smula framtidstro.
En sådan händelse eller företeelse var tillkomsten av sporthallen belägen ovan-för skolområdet, på Skolberget. Behovet och efterfrågan av en modern och ändamålsenlig samlingsplats inomhus hade förstås påtalas en längre tid, det kan härmed intygas. Vi vill också mena att på grund av rådande kris som uppstod på arbetsfronten påskyndades planerna för ett hallbygge. Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta…
Ett annat likartat projekt var genomfartsvägen genom samhället mot Nyhyttan/Norn, några investeringar vad gäller vatten/avlopp (om vi minns rätt) men det blev inte så mycket mera i den vägen. Fackföreningarnas önskemål – eller kalla det krav – om uppförande av ett industrihus avsett för mindre företag. Det blev inget av förslaget, största delen på grund av okunniga och fega kommunföreträdare. Och det var ju i Vikmanshyttan huset skulle ligga.