Sågdammen
Vi har tidigare skrivit om livsnerven/pulsådern Vikmanshytteåns betydelse i den gamla industrisamhället och dess möjligheter till olika verksamheter. Samtidigt har vi informerat om åns fem olika dammar, nu återkommer vi till en av dem, den som kallas Sågdammen.
I mitten av år 1974 beslöt bruksledningen ge denna damm en välbehövlig ansiktslyftning. Den rensades och omgivningen städades efter att nästan ha hållit på att växa igen. Man sparade en liten holme med några björkar för att bereda plats åt eventuella änder att häcka på.
Resultatet blev en ny-gammal damm för bruksbornas trevnad.
Dammen har funnits sedan lång tid tillbaka
I början av 1900-talet och fram mot 30-talet användes den till upplag av timmer till den såg som fanns vid dammens östra ända. Där låg också den så kallade ”Bockarn” som nyttjades till att krossa kvartssten och gammalt tegel. En träkolskvarn fanns där också i vilken det berättas att man under första världskriget malde potatis till potatismjöl åt bruksborna. Alla dessa tre enheter drevs av vattenkraft från fallet vid dammen.
I dammens västra ände gick ett vadställe över, där hästar och vagnar kördes över för att rengöras när de kom från skiftet och skulle hem till stall och lider.
När man rensade dammen med lämpliga maskiner kunde man konstatera, att uppgiften om timmerupplaget förekomst var riktigt. Bottenskiktet innehöll nämligen mycket bark, skiktet var även mättat med sliprester. Med all sannolikhet kom resterna från ett sliperi som låg en bit ovanför dammen och där man slipade hamrar, släggor m m.
På nordvästra stranden nedanför tvätt- och bagarstugan, som förresten fortfarande finns kvar, fanns klappbryggor där brukets kvinnor ordnade sin tvätt.
En märklig sak, och hedrande sådan för bruksborna, var att man inte fann en massa ikastat skräp på botten när dammen tömdes. Det enda som hittades var en gammal snusdosa i mässing! Det var snus kvar i den…
Kanske var det någon när förra seklet var ungt som beslöt sig för att sluta snusa och på hemväg från skiftet kastade i dosan?!