Den gamla delen av brukssamhället genomgick under 1960-talet en genomgripande sanering. Många av de äldre fastigheterna skattade åt förgängelsen och det var åtskilliga bruksbor som uttryckte sin förtvivlan – och förbannelse – och talade helt enkelt om ett onödigt rivningsraseri.

Det hörde också till saken att bruksledningen hade tagit fram en bevarande- och reparationsplan och eftersom upprustningen skulle kosta mycket penningar, mer än  bolaget klarade av, blev följden den ovannämnda.

Gröna lund går upp i rök

Gröna Lund, ett av de äldsta husen i samhället, försvann ur bruksbilden. Det brändes ner vid en brandövning. Samma öde rönte det så kallade Bergmanska huset i Byn. Ja, många en gång ståtliga och kära hemvisten sanerades bort.

Och inte nog med det, bebyggelsen utmed Tallgatan och Västra Nygatan togs bort och på Storgatan försvann också timmerfastigheten London. Brukssamhället fick successivt ett nytt ansikte, en del hälsades välkommet och som sagt en del av det gamla borde väl ha fått vara kvar…