Hur det allra första Vikmanshyttan såg ut, vet vi inte särskilt mycket om. Redan under digerdödens dagar kom de första bergsmännen för att i strömfåran mellan Gåran och Vikmanshyttesjön bygga det första vattenhjulet. Att Vikmanshyttan är av ännu äldre datum kan med stor sannolikhet beläggas, men mera forskning borde ha åstadkommits vid det här laget.
Byn är i alla fall den del av Vikmanshyttan som fick den första bebyggelsen. Där förmansvillorna byggdes på 1930-talet var förr en idyllisk björkhage. På var sida om vägen låg denna trakts äldsta stormansgårdar. Vad deras första husbönder hette vet ingen, man vet bara att den ena byggnaden kallades Per Jans.
Den andra, betydligt vackrare gården är troligen av äldre datum än sin granne. Vid en restaurering omkring 1935-37 fann man årtalet 1746, men byggnaden lär vara mycket äldre än så. En del påstår att den är från slutet av 1600-talet. Fastigheten kallas sedan gammal för Trädgårdsbyggningen.
Per Jans i Byn
Per Jans, som skattade åt förgängelsen under sent 1930-tal, hade fört en skiftande tillvaro. Från att ha varit en ärevördig bondgård blev den statarhem. Under en period kallades gården ”Hotel Sion” och var då hemvist för levnadsglada ungkarlar. Sedan flyttade arbetsfamiljer in där.
Enligt gammal doukmentation var gårdens förste ägare en mäktig bonde, men osäkert är om det var han eller någon av hans ättlingar som gav gården namnet Per Jans. Det var emellertid en högst förnämlig gård, den pampiga mangårdsbyggnaden, loftbodarna och de stora uthusbyggnaderna vittnar om detta. Till gården hörde från början ett vackert portlider utåt vägen. Ungeför där som egnahemmen idag ligger (tidigare de så kallade förmanshusen) var stallet för bland annat 30 – 40 oxar.
På andra sidan Vikmanshyttesjön vid hällarna och de ståtliga asparna mittemot låg Jan Jellmunds gård, och även vid Nyängarna var en gård efter gammalt. I Storänget och Tryckängarna fanns stora lador, och vid Acktjärn och Skånmarkerna låg gårdens fäbodvallar.
Den nertecknade minnesbilden av Per Jans informerar om den ståtliga gården med dess väldiga trapphäll och dubbla rader av ålderdomligt grönskimrande fönster. Från gårdstunet såg man ut över bördiga åkerfält, lummiga björkbackar och gräsrika ängar. Under rivningsarbetet fann man i trapport och förstuga fragment av vackra målningar och en järnhäll med åretalet 1777. Gården torde dock vara uppförd tidigare.
Som ett monument över fädernas liv och gärning finns i alla fall den så kallade Trädgårdsbyggningen kvar, säkerligen brukets äldsta, numera privatägda fastighet.
Notera att i vinkel med Per Jansgården stod en mindre stuga, som senare flyttades till Kartjärnsbacken. Där tjänstgjorde den som värmestuga vid dåtida slalomaktiviteter.