I mitten av 1950-talet bestod befolkningen av omkring 1850 personer.
Av dessa var ungefär hälften i åldern upp och till med 15 år.
Det handlade alltså om en stor procent, så här många barn och ungdomar
hade aldrig tidigare bott i brukssamhället med omnejd.
Inte utan vissa ansträngningar och påtryckningar kunde samhället och bygden omkring anpassas till den nya positionen.
Ett bra exempel på bättre service – och därmed ökad trivsel – var de lekplatser som ställdes i ordning. Man kan utan vidare påstå att Vikmanshyttan ”mådde mycket bättre”.
Men tyvärr förändrades tiderna ganska rejält, efter drygt ett tiotal år blev ”klimatet” annorlunda.
Kommunen orkade inte hålla den framgångsrika kursen och inom den gamla bruksindustrin började det ”knaka” rejält.
Bilden här intill visar en bit av det positiva 1950-tals Vikmanshyttan med lekande barn i främsta rummet.