Klockan 19.00 den 21 september 1965 tog prosten Einar Ihrmark det första spadtaget för kyrkbygget i Vikmanshyttan. Många bruksbor, församlingens prästerskap och förtroendevalda samt representanter från bolaget hade samlats.
Lördagen den 1 oktober 1966 invigdes brukskyrkan av biskop Sven Silén och minst lika mycket folk kom för att närvara vid högtiden – en solig och glädjens stund med historiska vingslag. Kyrkan, arkitekt Jaan Allperes skapelse, var fylld till sista utrymme.
De inbjudnas skara hade i god tid bänkat sig i kyrkan och församlingssalen för att invänta processionen från prästgården. Och många hade också mött upp medmed Östra Nygatan. Korsbärare och ljlusbärare gick i spetsen och följdes av hembygds- och barnkörernas medlemmar. Den prästerliga processionen inleddes med kyrkvärdarna från Hedemora, Fililp och Albert Andersson, vikmanshyttekyrkans nya värdar, Lena Hanzén och Henry Börjegren kom sedan samt prästerna Göran Granberg, Lars Ridderstedt, Karl-Axel Forsgren, Sigurd Bergman, Einar Ihrmark och Gunnar Carlbäck.
Vid ankomsten till kyrkan sjöng hembygdskören, prästerna växelläste en psalm och enligt gammal sed stötte biskopen Silén med sin stav mot kyrkporten, porten öppnades och intåget i kyrkan skedde till orgelmusik.
Invigningen förrättades av biskopen vid altaret.
– Det är en märklig händelse att få inviga en kyrka, sade Sven Silén, den märkligaste som en biskop får vara med om. Vikmanshyttekyrkan är något alldeles enastående och jag lyckönskar församlingen till den vackra kyrkan. Jag tror att kyrkans tillkomst är synnerligen viktig i själva samhällsverksamheten, menade biskopen bland annat.
Hembygdskören under Per Ulléns ledning sjöng, Barbro Granberg ledde barnkören och kyrkospelsgruppen framförde några pantomimer. Man passade också på att genomföra det första dopet i kyrkan, nämligen makarna Eivor och Göte Bergmans yngsta dotter Erika som bars fram av Ingmari Nilsson. Vackert, hogtidligt och glädjerikt, alltsammans!
Prosten Einar Ihrmark föredrog en historik där han varmt lovordade många händers villiga arbete. Han vädjade om stor givmildhet vid den kollekt som dagen till ära skulle anslås till inköp av möbler. Hembygdskören avslutade högtiden varefter kyrkkaffet väntade i vikmanshyttesskolans matsal.
Vikmanshytteborna hade äntligen fått sin kyrka, ett långvarit arbete och planerande som krönts med framgång. Mycket tack vare prästfamiljen Barbro och Göran Granberg med döttrar, samt många ideellt arbetande bruksbor blev brukskyrkan genast en mötesplats, både för religiösa sammankomster men även för samhällelig samvaro.