Kooperationen hade gamla anor i brukssamhället. Faktum är att redan i början av förra seklet togs de första stegen till en väl utbyggd och fungerande butiksrörelse, vid namn Arbetarringen. Året 1921 blev en viktig milstolpe i KF-verksamheterna på bruket då den första riktiga affären öppnades. Kraven på en ändamålsenlig handel möjliggjorde en upprustning fjorton år senare då lokaliteterna indelades i avdelningar för charkuteri, speceri och manufaktur.

År 1952 omsattes för första gången varor för en miljon kronor, noga räknat 1.039.416 kronor, varav ungefär hälften föll på speceriförsäljningen. Samhället genomgick en successiv omdaning varvid alltför bruksbor valde sin hemvist i egnahemsområdet Solhaga. Och detta i sin tur betydde nya inköpsmöjligheter i form av ett snabbköp som startade där sommaren 1953.

Det fanns emellertid inte underlag för två konsumbutiker, tallagateaffären moderniserades under början av 1960-talet men 1972 blev året då den drygt 50 år gamla butiken hade gjort sitt. Köpunderlaget hade påtagligt minskat då rationaliseringarna påbörjats i vikmanshytteindustrin. Nils Bjernevi blev den siste föreståndaren på Tallgatan – Nisse B. hade då tjänat KF i hela 42 år.

Snabbköpet i Solhaga ”rullade” emellertid vidare, efter drygt 10 års handel vbar det dags för en ombyggnad av lokalerna. Affärerna gick relativt bra men ”allt är ju relativt” som man brukar säga. Ytterligare minskat underlag och konkurrensen från storköpen medförde så småningom en stängning i Solhaga. År 1990 var kooperationens saga all, vilket beklagades av många bruksbor.

Vi har sagt det förut, vi säger det igen: tiderna förändras – ibland till det bättre men ibland till det sämre.