Badhuset var beläget mellan Laboratoriet och Brukshotellet, det kommer vi ihåg vi som var med på den tiden. Förekomsten finns förstås även inskriven i brukshistorien.
Hur som helst, redan 1934 fick fru Elin Bergman tjänsten som föreståndare för badhuset. Från och till var badet väl frekventerat, både av enskilda bruksbor och dåtidens aktiva idrottsutövare.
Tider förändras, så också inom dylik samhällsservice. Allt fler invånare fick möjlighet till egna bad. Några är hölls besöken på en acceptabel nivå tack vare hitflyttade finnländare.
I mitten av 1960-talet slutade Elin Bergman sin gärning på badhuset (förresten assisterad under de sista tio åren av maken Alfred Blank).
Det dröjde inte heller särskilt länge- ungefär fem år – innan själva badhuset hade gjort sitt. Det lilla pittoreska huset revs – bara badminnen fanns kvar…