Vikmanshytteån mellan Vikmanshyttesjön och sjön Gåran var tidigare i sanningens namn en levande företeelse, Vattenflödet får numera – och oftast – nära nog benämnas bäck. Men namnet Vikmanshytteån ska naturligtvis leva kvar…

Annat var det förr, ån innehöll fem dammar. Med jämna mellanrum rensades både ån och dammarna ordentligt för beroendet av vattnet för kraftens den var en allmän angelägenhet. Till detta kom förstås även ett visst skönhetsvärde.

Nedanför verksanläggningarna flöt ån genom en vegetationsrik dalgång, där ett rikt fågelliv förekom. Hela området var som den finaste park och det hände till och med att ”adliga damer och herrar” (gäster till dåtida bolagsledningar) odlade romantiskt bruksliv. Längre ner efter ån fanns ett idylliskt vattenfall, Skrasselforsen, där bland annat smederna utnyttjade vattenkraften för sina slipstenar. Här fanns också humlegårdar. Humlen användes vid bryggning av öl och svagdricka. En del bruksbor bryggde själva sin svagdricka (som inte alla gånger gjorde skäl för namnet svag, har det berättats). Utefter ån hittade man dessutom ett antal pannmurar, där brukets husmödrar kunde tvätta hushållets kläder.

På vissa ställen hade ordnats fina – med dåtidens mått mätt – badplatser. Största värdet för bruksungdomarna hade nog i alla fall kräftorna. Det var gott om skaldjuren. Fisket var förknippat med en massa äventyr och hyss eftersom tjuvfisket var allmänt utbrett. Men gömställena var många och för det mesta avlöpte allt lyckligt. Ur de fiskande ungdomarnas synvinkel. Och observera, ett tjog kräftor vid den tiden av sekelskiftet betalades med 15 öre.

Livet i och kring Vikmanshytteån var minst sagt rikt och varierande. Ett tiotal vattenhjul fanns en gång, sågverks- och kvarnverksamheter blomstrade, det fanns tröskmaskin och två vattenturbiner.

Det var då det…