Gruvbaracken

Det kom ett glädjande besked till alla bruksungdomar i april 1965. Äntligen skulle en fritidsgård iordningställas och en länge närd dröm förverkligas. Ett samarbete mellan Hedemora landskommun (det var ju ett par år innan stor-kommunen Hedemora var ett faktum) och Wikmanshytte Bruk hade resulterat i beslutet att den gamla gruvbaracken i Knapptjärn, utanför Norns bruk, skulle flyttas till brukssamhället. Platsen för den gamla timmerbyggnaden var redan ”utpekad”, i närheten av Mojsen.

Företaget lovade att ombesörja flytten, iordningställa allt sanitärt och göra nödvändig varmisolering medan kommunen iklädde sig rollen att stå för driftskostnaderna. Allt verkade positivt och ungdomarnas längtan till ett ”eget hus” växte för varje dag.

Men det uppstod en ”fnurra på tråden” och flytten till Vikmanshyttan blev aldrig av. Det uppväxande brukssläktet blev svikna av bolagsledningen – orsaken känner vi inte till, eller så har vi förträngt det sorgliga ställningstagandet – och den gedigna timmerbyggnaden hamnade i grannkommunen Säter, närmare bestämt i Solvarbo.

Kul för solvarboborna och stor ledsamhet i brukssamhället. Och Vikmanshyttan blev utan sin ungdomsgård. Det skulle dröja ett tag innan en ungdomsgård till slut öppnades i samhället. Först på Mojsen och sedan på Folkets hus.