1960-talet innebar, som vi redan berört, mängder av förändringar för det gamla brukssamhället. Det verkade nästan vara på modet att ändra, lägga ner eller i bästa fall komma med något nytt – och bättre.

Växthusen i bruksträdgården

År 1968: BRUKSTRÄDGÅRDEN BORT – när våren övergick i sommar för-svann bruksbolagets engagemang i bruksträdgården. Därmed var även träd-gårdsmästarnas tid förbi. Sist i raden blev Karl-Erik Ejdebrink men namet Harry Andersson är det som många av oss ”närmaste sörjande” minns bäst. Det var Harry A. som under fyra decennier hade ansvaret för alla trädgårdsverksamhet och det sköttes verkligen exemplariskt.

Verksamheten i bolagets regi var slut. Anläggningen som främst skulle betjäna brukschefens kök i gångna tider hade också en stor betydelse för övrig befolkning i samhället. Där kunde inköp göras till gagn för flertalet bruksfamiljer.

Elsa Grälls blev siste "trädgårdsmästar'n" i Vikmanshyttan

Till vikmanshyttebornas fromma kom trädgården att leva vidare i några år, då under Elas Grälls ledar- och ägarskap – och i ungefär samma omfattnig som förut.

Men bruksträdgården, som hade anor från 1700-talet, gick i graven och ytterligare en bit brukshistoria hade satts på pränt.