Den svåraste branden i Vikmanshyttans historia, oman undantar kolhusbranden 1938, inträffade sommaren 1908 då bland annat den så kallade smedbyggningen brann ner. Därmed blev ett stort antal familjer inte bara husvilla utan förlorade det allra nödvändigaste eftersom så gott som allt bohag blev lågornas rov.

Så här kan den otäcka händelsen återberättas: En varm sommardag kom en kvinna nedspringande till ångpannan i verket och formade munnen till ett uhuh, hon kunde i sin förtvivlan inte få fram ett ord till maskinisten – att ångvisslan skulle sättas igång. Elden var lös, det var några barn som fått tag i tändstickor och tänt på en halmhög som låg i en stor vedbodlänga.

Men det var inte nog med det. Det hörde till saken att bolaget hade sågverk vid Bruket på den tiden och arbetarena köpte in stora lager med ribbved som låg inne i och utanför vedbodarna. Allt detta brann som fnöske och tände sedan en arbetarbostad, den så kallade smedbyggningen.

I detta bostadshus bodde flera familjer. En bodlänga som av de boende använde som förvaringsplats för bröd och annat blev också lågornas rov. På den tiden fanns det ju inte heller många som hade brandförsäkrat.

Ett ögonvittne kunde berätta, att han såg en gammal sjuk gumma bäras ut i sin säng och ställas på gården. Eftersom flera tak på bruket var försedda med pärt (spån) brann det i flera byggnader. Detta kunde dock släckas i tid. Flerfamiljsfastigheten London som låg närmast var så starkt hotad att den utrymdes helt. Allt vad man hade bars ut på bruksgården, där var och en hade sina ägodelar i högar.

Man befarade att en treåring hade blivit innebränd. Det visade sig emellertid senare att han flytt undan elden och larmet vid brandplatsen och gömt sig – och sedan somnat.

Att det gick att begränsa elden var ett rent under, med tanke på de brandredskap som fanns att tillgå. Det enda som var tillgängligt var nämlilgen träsprutor med två hävarmar. Fyra till sex man pumpade upp trycket i sprutan, vilken även var försedd med en så kallad vattarm som fyllde sprutan med vatten.

Det fanns en liknande spruta i Jälkarlbyn. Där fick man bud om att komma till hjälp så fort som möjligt. Karlarna spände för två hästar för sprutan och sedan bar det av i galopp till bruket. Nu bar det sig inte bättre än att sprutan saknade botten då man drog den av vagnen. Den hade stått i vagnslidret och torkat i sommarvärmen…