Bruksjärnvägen hörde till både Bruket (=industrin) och bruket(= samhället), ett vardagslikt inslag av det naturliga slaget. Eran varade i omkring ett halvt sekel. Premiär till vikmanshytteindustrin skrevs till år 1915 (till turboverksamheterna några år senare).
Åtskilliga ton producerat i såväl Vikmanshyttan som Turbo hann således transporteras till SJ-stationen som av olika anledningar en gång hamnade i utkanten av byarna Bya och Jälkarbyn.
Bruksjärnvägen gick mitt genom brukssamhället, på ett helt naturligt sätt ska tilläggas. Idag kan nog tillvägagångssättet tyckas vara ”något märkligt” men inte då den en gång kom till. Det ifrågasättes aldrig, vad vi bet, utan tillhörde i högsta grad samhällsbilden.
När långtradarna anlände blev bruksjärnvägen överflödig. Landsvägen fick huvudrollen för den tunga trafiken.
En liten kuriositet avrundar vi med:
på en del av den gamla järnvägsbanken genom samhället byggdes sedermera ny genomfartsväg genom samhället. Kanske en tillfällighet men ändå väl utformat och utnyttjat!