Efter en mer än 40-årig trogen tjänst vid Vikmanshytte bruks telefonväxel gick fru Sofia Sundström i pension. Detta skedde samtidigt som växeln efter en omläggning av telenätet flyttades till brukskontoret.
Brukets telefonväsende var då fru Sundström i november månad 1900 tillträdde sin tjänst givetvis inte tillnärmelsevis så utvecklat som när sista arbetsdagen noterades. Det var bara 14 abonnenter till en början mot 40-talet i oktober 1943.
Det var arbetsamt och påfrestande många gånger och utan hennes dotters hjälp skulle det aldrig ha gått. Abonnenterna hade emellertid varit vänliga och fru Sundström, vid det här laget fyllda 81 år, hade inte annat än gott att säga om dem. Det hände också med jämna mellanrum att nattimmarna fick tas i anspråk. Elektriska avdelningens telefon, liksom sjuksköterskans och barnmorskans, hade ibland pinglat om nätterna – och även andra samtal hade någon gång måst släppas fram.
Förutom sin tjänst hade fru Sundström haft att sörja för sina barns fostran till duktiga och nyttiga människor framhöll hon i avskedsintervjun. Hälsan och krafterna hade dock räckt till allt.
En arbetargärning var således till ända och ett slikt jobb som fru Sundström utfört kom aldrig igen. Pensioneringen skedde alltså hösten 1943.