Oscar Andersson

Att ha haft möjlighet – ja, rent av äran – att förmedla lokalnyheter med mera till förekommande lokal- respektive länstidningar är stort. Det kan härmed bevittnas av en som provat på, signaturen L.B. eller Nenne.

Långt efter att lokalkorrespondentsysslan tagit slut smyger sig också funderingarna fram, vissa inslag från den fritidsskrivande reportern kan minsann ha bidragit till att skriva brukshistoria. Att referera (= få plats i avisan med både text och bild) bygdens stora och små skeenden under en period, i mitt fall slutet 1950-talet och nära ett par tionden framöver, det känns bra. Och possiviteten sitter alltjämt i…

Det kom att handla om en period då vår bygd (Vikmanshyttan, Turbo, Norn) upplevde sin lyckligaste tid men också, på slutet, början på mycket elände. Det var också åren då speciellt lokaltidningen stod på höjden av sin era – och verkligen var en lokalavisa med god renommé. Värd namnet, är ett uttryck som passar in i sammanhanget. Herraväldet på huvudredaktionen uti Hedemora (Collin, Ekström, Eriksson, Hedquist och Millgård) gick förstås inte av för hackor och hade med åren skaffat sig en bra person- och lokalkännedom, a och o när det gäller en lokaltidning som ska producera och tillfredsställa läsarnas intressen.

Det var ingalunda något luckerativt extrajobb att skriva lokalnytt. Timpengen var nog under ”lägsta minimilön” men det var ju inte det viktigaste (ett konstaterande åtminstone så här långt efteråt). Tio öre raden och femton kronor för införd bild var belöningen och därmed avlöningen. Skatt och sociala avgifter fick signaturen själv betala!

Att sedan, så småningom, och en gång i veckan få skriva under egen rubrik hörde ju till jobbets utropstecken. Om någon nu kommer ihåg detsamma, så kan vi minna om ”Nytt och krytt från Vikmanshyttan”.

Fin gammal tradition
Om nu ovanstående handlar om en viss tid så kan genast följande tillägg göras: under många tidigare år- och även senare – rapporterades lokalnyheter från Vikmanshyttan. Dåtidens lokalkorrar lade också ner stor frenesi i sina bevakningar. Det var viktigt att Vikmanshyttan med omkringliggande trakter fick vara med ”på kartan”.

Lokalkorrespondenter:
(SDT=Södra Dalarnes Tidning – DD=Dala-Demokraten)

Längre tillbaka…

• Oskar Andersson (O.A./Oskarsson) SDT
• Gunnar Borg – DD
• Bertil Wallertz (B.W.) – SDT

Mellanåren…

• Karl-Gösta Sälgström (Esström) – DD (som förresten bytte ståltillverkning mot tidningsskriveri på heltid, redaktör på DD)
• Börje Karlsson (Bekå) – SDT
• Rune Persson – DD
• Torsten Nitér – DD
• Gunnar Andersson – FK
• Länarth Brötegård – SDT

Sist ut…

• Torbjörn Lindblad – SDT

Nytt och krytt

Tiderna har ju förändrats, det har vi tjatat om i olika sammanhang. Så även inom lokalkorrens värld. Plötsligt ”dög” inte dessa lokaltjänster utan nya chefer skulle hitta på något nytt (och troddes sig spara pengar) och så blev det som det blev. Var det gamla systemet för dyrt?

Men alla (och några har vi kanske, omedvetet, glömt bort) bidrog till ett stycke bygde- och folklivshistoria á la gamla anrika Vikmanshyttan. Det är vi helt övertygande om.

Avrundningsvis ska vi nämna, att även omkringliggande tätorter inom upptagningsområdet för lokalavisan SDT också hade lokalreportrar som kunnigt och med stor pondus försåg huvudredaktionen med stoff. Isaksson i Långshyttan, Andrén i Garpenberg, Carlsson i Stora Skedvi och Norman i Säter.

Ibland, var det bättre förr !!!

Vikmanshyttan i nådens år 2009
Länarth Brötegård

en gång i tiden lokalkorre