| Vi har gjort en enkel uppställning över personer som figurerade i nyss presenterade historier av och om forna vikmanshyttebor – här är en del namn: | |
| Andersson, Slaktar-Anders Andersson, Skedvi-Gösta Andersson, Fiskar-Henning Andersson, Rättar-Herman Aronsson, ”Köraren” Backlund, Bengt Berg, Edvard Bergman, Axel Björkström, ”Gubben” Björkström, Gösta Danielsson, Hjalmar Elg, Bror Ulrik Elg, Edvard Elg, Emil Elg, Göran Elg, Lovisa Elg, Tilda Ekman, ”ingenjör” Eriksson, Hobergs-Gunnar Eriksson, Karl Eriksson, Otto Eriksson, Svärdsjö-Tilda |
Göransson, A.F. Göransson, Johanna Hedström, Karl Heimer, A.W. Holmgren, Eric Holst, Abbe Johansson, Lokar-Folke Karsson, Sme-Einar Karlsson, Engelbert Karlström, Karl Lindkvist, Karl Lingman, Karl Olsson, Arvid Orup, John Persson, Jälkarby-Georg Roos, Verner Sundberg, Erik Sundberg, Fia Sundström, Axel Sälgström, Emil Sälgström, Karl August Sälgström, Carl Fredrik |
| Att vi hittat igen så här många aktörer bland brukshistorierna kan bland annat tyda påatt historieberättandet hade ”sin givna plats” bland brukets och bygdens befolkning… | |
| Norin som var murare åt bolaget skulle mura en grund av slaggsten. Körare Aronsson på jordbruket var beordrad att köra åt honom. När han kom fram till Norin tippade han flaket. Hästen gick framåt och det blev bara en grushög av stenarna. Då säger Norin: Vad tror Aronsson jag kan mura av dom här stenarna. Aronsson svarar: Ja du Norin, hä bli int gåligan hä! |
Seymor Östervall, en dansorkester från Stockholm, skulle beställa kaffe av Maj. Maj frågade: Va ska ni ha itråt då? Maj förtydligade: Ja, duppa då? |
| En väska hade glömts kvar i bussen. Åcken ä de häses då? frågade någon. |
Axel Bergman skulle bjuda på kaffe. -Nu kokar kaffet, Axel. -Nä pannan ha int bösa än. |
| Emil Elg, närmare 90 år, skulle ut på sjön och ro med en eka. Sedan han öst ur vattnet fanns det slam på botten och han halkade. Någon hörde honom säja till sej själv: hade det varit en gubbjävel hade han aldrig rest sej mer… |
Luffarna brukade ligga under gjutugnarna och uppe på rostugnen. Dom kom ofta in till Bror och Lovisa Elg och fick sitt morgonkaffe. Vid 6-tiden en söndagsmorgon skulle Göran Elg som 16-17-åring hjälpa sin far att reparera ugnsbotten. När han stod där lutade mot ugnen för att få värme – det var vintertid – kände han något som krafsade på benen. Lite förskräckt gick han framåt och såg då en luffare sträcka fram handen och dra åt sej snusdosan, som han var rädd Göran skulle trampa på. |
| Tok-Johan bodde på Dalkarlsbo. Han talade bakfram. På den tiden kördes all slask från sexkantsdassen ut på åkrarna. På våren när snön smälte låg lock till konservburkar och läskedryckskapsyler där. Tok-Johan satte dem på sej, så det blänkte som silver om honom. |
Någon mötte Sundbergs Erik med en tung säck på ryggen och fullt med sot runt ögonen. I säcken hade han 11 tjädrar. Varför är du så svart runt ögonen, Erik? – Bössan läcker, svarade Erik. |
| Sundbergs Erik hade fyra barn. Äldsta pojken fick sitta kvar i flera omgångar. Till sist tröttnade Erik och gick upp till överlärare Heimer (Erik behövde ju pojken hemma för försörjningens skull). -God dag, Sundberg, hur är det fatt, frågade Heimer. -Har du gett dej fan på att pojken ska bli professor, sa Erik. |
Erik Sundberg berättade om ett riktigt fiskafänge i Vikmanshyttesjön: Han trodde att han fått bottennapp. Det var vid holmboändan det hände. Plötsligt satt ekan fart mot nyhyttändan. Men som tur var kom det en timmerkörare från acktjärnshållet och hjälpte honom få stopp. Se det var en riktig storgädda. sa Erik. |
| Det berättas att Erik hade skrivit upp 25 timmar på ett dygn. Men det är ju omöjligt sa tidskrivaren. Omöjligt och omöjligt, sa Erik. Jag jobba ju över middan(det var tre åttatimmarsskift, och Erik jobbade över en timme på nästa). |
Erik Sundberg var storjägare. En gång mötte jag en älg som var till hälften svart och till hälften vit. Hornkronan var alldeles full av plåtburkar och skägget var som en resväska! |
| Överingenjör Berg gick varje morgon ronden. Han började i martinen, sedan hyttan och slutade i valsverket. I början av 1940-talet fick han en ingenjör Ekman som medhjälpare. Erik Sundberg ville ha en sandbläster i stället för att hacka med huggmejsel och hammare. När Ekman hade passerat, vände Erik sej om och sa till Hjalmar Danielsson: Nog hade det varit bättre om dom skaffat en sandbläster. |
Svärdsjö-Tilda, Svärdsjö Johans fruga, bodde mitt emot Konsum. Hon hade koloniland bredvid dåvarande fotbollsplanen. En boll hamnade då och då i Tildas potatisland. Tilda tog hand om fotbollarna. Grabbarna undrade förtretat: är det silver i dom där potatisarna? Sen fick hon heta Silver-Tilda. Pojkarna fick smyga sig in i hennes farstu och hämta tillbaka fotbollarna! |
| Karl-August Sälgström tillhörde en trumslagarsläkt och det var han väl medveten om. En dag mötte han rättare Andersson som kom med en skock kor. Sälgström som gärna ville retas sa: Jasså du är ute med hornmusiken. Rättare Andersson replikerade blixtsnabbt: Ja, nu fattas det vara en trumslagare. Den gången blev Karl-August svarslös. |
Emil Sälgström d ä eldade i en ”butt” för att hålla värmen. Överingenjör Berg kom och fick se det. Han sa: Sälgström behöver int elda nu när det är så varmt och soligt ute. Emil Svarade: jag eldar inte för att det varmt ute, utan för att det är kallt inne. |
| Karl-August och Carl Fredrik Sälgström (far och son) samt Karl Lindkvist – alla tre härdare – besökte i nu nämnd ordning brukets avlöningskontor. Till saken hörde att Lindkvist var medlem i Frälsningsarmén. När trion avlägsnat sig sa avlöningsbokhållare Kalle Hedström, som alltid var slagfärdig och välsmord i munnen: Jaha, det där var fadern, sonen och den helige anden det… |
Många luffare fick nattlogi i Sundberg Eriks lada. En gång skröt Erik: I natt var det en fin karl som låg i lada, han hade styv hatt på huvu och en fåtölj (portfölj) under armen. |
| -Jag har en farbror i Amerika, sa Skedvi-Gösta, han har varit där så länge, så han är neger nu. | En dag satt man i smedjan och resonerade om kaniner. Gösta Björkström berättade om sina kaniner. Jag har också kaniner, sa Skedvi-Gösta, jag har t o m papper på dem. Å, jasså, har du papper på dina, sa Björkström, jag har skinn på mina, jag. |
| På holmboberget finns det en trolltjäder, berättade Erik Sundberg. Det är så mycket bly och hagel i den så den kan inte lyfta… |
Ludvika-Pelle brukade bo hos Erik Sundberg. Pelle var fin på gammal folkmedicin. En patent-medicin, verksam för alla möjliga sjukdomar var en blandning av dyvels-sträck och 2 liter myror. Min Fia och Pelle var ute i skogen och öste myror för fulla muggar i en mjölkflaska, berättade Erik, men myrrackarna kröp ur lika fort som dem blev iösta. |
| Sundbergs Erik eldade pannan för badhuset, under kriget blev det ont om kol och då började de att elda med ved. En gång tyckte Erik att han fått väl sur ved, vilket han livligt diskuterade med folk omkring sig. Pojkarna på Labbis ville skoja med Erik så de var ner och tog några prover på veden för analys. Den som sen frågade hur det var med den sura veden, fick följande svar: Jo, ven var så sur, så den innehöll 110 % vatten och resten var bark. |
Emil Sälgström d ä var ute och fiskade en lördag eftermiddag. Han kom roende från holmbohållet och mitt utanför stallbacken fick han napp. Folk som sin vana trogen stod på stallbacken och diskuterade ett och annat, fick se att Emil fått napp. Tittade nyfiket på när han bärgade sin fångst. När han fått upp fångsten visade det sig var en höger känga, stor munterhet ibland gubbarna på stranden. Vänta ett tag, sa Emil, så ska jag ro en sväng tä, så kanske jag får upp maken också. |
| Otto Eriksson och Engelbert Karlsson arbetade tillsammans. Otto släggade fast han var full. Hur kan du träffa när du är full, frågade Engelbert. Jag ser en massa verktyg och så slår jag mitt i högen! |
Brandchefen och förmannen (slaktar-Anders) var och skulle släcka en brand i Höks. Det var en midsommardag och huset stod i ljusan låga. -Hmm fan, jag undrar om det lönar sig att blöta ner slangarna när det brinner så dåligt, undrade Anders. |
| I gamla slipen i smedjan arbetade man i skift. Sent en kväll när gubbarna i kvällslaget trodde sig ostörda, satt de en stund och kopplade av från det enformiga slipningsarbetet. Då dök helt överraskande smidesmästare Axel Sundström upp i dörren. Så fort han fått en överblick över situationen utlät har sig barskt: Ni har det allt förbannat bra här! Då svarade gubben Björkström, som var med i arbetslaget: Va säger du gösse, har vi det bra? och tillade i det han pekade på de för tillfället lediga sliparsätena –om det sått en Sundström där och en Sundström där och en Sundström där – då hade vi det bra! Då fann Axel för gott att försvinna igen utan vidare kommentarer. |
Vid en ”skiva” där bruksdisponenten och bokhållare Karl Hedström deltog, förmanade den förre den senare litet skämtsamt med orden: Nu skall Hedström visa att han är karl, med undermeningen att han inte skulle ta för sig mer än han tålde av dryckesvarorna. –Har inte jag visat att jag är karl, som har ett fulltaligt fotbollslag där hemme, replikerade Hedström. De var nämligen elva familje- medlemmar, föräldrar och barn sammanräknade. |
| Laboratoriechefen John Orup kunde nog var litet barsk när det gällde, men till skillnad från de flesta andra dåtida tjänstemännen på bruket hade han sinne för humor. Också denna tilldragelse har anknytning till den populäre ”sagoberättaren” Erik Sundberg. Vid denna tid – det torde ha varit någon gång under 1940-talet – hade nämnde Erik sin arbetsplats i laboratoriets jordvåning, där han skulle se efter byggnadens värmepanna. Orup själv hade sitt kontor på andra våningen och så en dag, när han behövde en budbärare för något ärende ner i verket ropade han på den ene efter den andre av de unga elever och springschasar som var anställda på labbis. Men ingen av dessa fanns inom hörhåll. Med bister min stegade han då ned för trappan till första våningen, men inte heller där såg han så mycket som röken av någon av pojkarna. De tycktes vara uppslukade av jorden och i viss mån var nog detta också det faktiska förhållandet. Som gripen av en aning fortsatte Orup nedför trappan till jordvåningen och där fick han då se alla de eftersökta ynglingarna uppradade ”som tända ljus” runt Sundbergs-Erik och blinda och döva för allting annat andlöst lyssnande till dennes fantastiska berättarkonst. Då vekna Orups anletsdrag och utan att påkalla pojkarnas uppmärksamhet smög han sig upp till sitt kontor, där han för de närvarande kemisterna redogjorde för hur det förhöll sig samt tillade på sitt skånska modersmål: ja hade inte hjärta att störa dom. Hur det sedan gick med Orups ärende förmäler inte historien… |
Avlöningsbokhållare Kalle Hedström var rapp i munnen. Till saken hörde att den relativt nytillträdde disponenten tidigare varit sjökapten. En bortifrån kommande person, som hörde till dennes bekantskapskrets, frågade Hedström, som han träffade i brukskontorets korridor: – Träffas kapten Olsson? Hedström svarade: neej, han är inte inne, men gå in i den där dörren (han pekade på kamrerns dörr) så får du träffa dagkorpralen. |
| Axel Elg: Har du hört att Göranssons Johanna har kola? – ”Gosse, jag har inte hört att hon var sjuk en gång”, svarade mamman (det var Elgens Tilda det) | En dag när barnen gick från skolan hade den folkilskna tjuren Abel kommit lös och stod vid Kooperativa. Barnen, berättar gammelsmeden, var väldigt rädda, men den tioårige brukspojken Ragnar Bergman böjde sig ner och tog tag i nosringen och ledde tjuren till lagårn. Pappan var djurskötare och Ragnar var mycket fäst vid tjuren. Barnen höll ofta till i lagårn eller stallet för där var enda ställena det fanns elljus. |
| Ko-Emil i Turbo friade till Lajt-Mina, en gammal käring som bar post från Turbo till Bruket. Ko-Emil fick emellertid aldrig något svar. Då förvandlas kärleken till hat. ”Skogvaktarn har fått särskilda order att snabbt skjuta käringen” påstod Emil – men det blev visst aldrig av! | Gubben Göransson var ordförande i NTO i Granbo. En som hette Kalle Eriksson var väldigt noga med allting. En natt spårade det ur för Kalle, han drack sig full. Mitt i natten begav han sig till Göransson, knackade på och sa: Nu farbror Göransson är jag inte national nå längre… |
| Överingenjör Berg var en sorts kung på Bruket. En gång ställde han upp till en brandövning och Axel Sundström var vice brandchef. Men det visade sej att Sundström hade sina röda brandstövlar i Sprättbo i Norn. ”Far upp till Sprättbo och hämta dem genast”, befallde Berg. Och Axel Sundström fick lov att lyda. | En gång brann det i Norn och brandsoldaterna fick skjuta den skabbiga gamla brandbilen, en International, uppför backarna! |
| Hobergs-Gunnar jobbade i kollergången. En dag berättade Hjalmar Danielsson en rolig historia. Efteråt sa Hjalmar: Men kan du se, den där Gunnar, jag berättade en rolig historia och han rörde inte en min. Men dan efter stod han skrattade så hela kollergången skakade! | Erik Sundberg var arg på Edvard Elg, för han tyckte att Edvard hade på för mycket hetvatten i bastun. ”I dag då ska en få så han klara sej”, sa Erik och brassa på pannan allt vad han orkade. Men det hjälpte inte. Efteråt kommenterade Erik Sundberg: En där Elg, han är så en jävla kär. Han såg ut som en nyponros i aschle, och ändå stog han dänne. Han är då ohjälplig! |
| Sälgström var på Borg och ville ha påökt. ”Jag skulle vilja prata med ingenjören om min betalning – jag skulle vilja ha påökt. – Och vi som hade tänkt och slagit av för Sälgström. – Ja, det var då f-n desamma, bara det blir nån ändring. | När Sundbergs Erik friade till Sundbergs Fia, då jobbade Fia på herrgården. Han satt i köket och hade det med Fia. Disponenten var i stan i något ärende, men plötsligt rasslade det i bruset utanför. Disponenten! ”Jag hoppade ut genom fönstret, sa Erik, och det var 30 grader kallt. Och där låg jag under en krusbärsbuske och åt krusbär hela natten… |
| En gång berättade Erik: -Jag var uppe på Grönbo Löta, och där sköt jag 14 tjädrar bakom ett buskage. ”Men Erik”, frågade någon – hur kunde du skjuta alla?! –Jo, sa Erik, jag sköt rent med buskar först, och sen sköt jag tjädrarna. | Inför Skedvi-Göstas 50-årsdag cirkulerade en lista bland smederna. Alla lade på en femma som var den vanliga summan på den tiden. Eftersom det förutom Gösta arbetade 20 personer på avdelningen förväntade han sig en hundralapp i present. När förmannen överlämnade 95 kronor plus en blomsterkvast till Gösta utbrast han: Fattas det inte 5 kronor? Nej, upplyste basen, de köpte vi ju blommorna för. Va fan, utbrast Gösta, ska jag betala dom? |
| Lokar-Folke satt portvakt vid verkets huvudingång. Men en dag när överingenjören passerade porten fanns där ingen Folke. När han efter ett tag dök upp, förklarade han fören förargade överingenjören att han hade gjort ett toalettbesök. Han fick dock beskedet att han på inga villkor fick lämna porten obevakad. Dagen efter uppsökte Folke överingenjören och begärde permission för att besöka läkaren. På frågan vad som fattas honom svarade Folke: det måste vara något fel på mig eftersom jag blir skitnödig på arbetstid… |
Förr var det vanligt att religiösa samfund gick runt på kontoret och ville sälja biblar. En försäljare kom till Eric Holmgrens bord och ville sälja en tjock bibel som han uppgav vägde 1 kg och kostade 300 kronor. Herre Gud, sa Eric, då tar jag bara 2 hekto! En religiös försäljare bör ju inte svära, men han dröp iväg högröd i ansiktet. |
| Ett gäng ungdomar hade tagit plats i en bil för att åka till Hedemorta och se en film. En av ungdomarna var Bengt Backlund, som var känd för sin slagfärdighet. När Verner Roos passerade bilen vevade Bengt ner bilfönstret och ropade: Verner, skall du med till stan på bio? Nej, svarade denne, det har jag ingen lust till. Varpå Bengt blixtsnabbt yttrade: Du kan väl följa med för ros skull. | Sme-Einar Karlsson spelade klarinett i musikkåren. När han före en konsert på Folkan skulle sätta ihop notstället, hittade han bara överdelen av detsamma. Han ropade då till de övriga musikerna: Är det nån som har en underdel över?! |
| Och det sägs att samme Sme-Einar när han tillsammans med de övriga i musikkåren kom fram till valborgsmässoelden och fann att kasen var mindre än tidigare år, yttrade: Det var en ovanligt låg hög! | Sportfantasten G. ska ringa ett uppgjort telefonsamtal till ett nummer i Hedemora för att höra hur skidåkarna från Vikmanshyttan ligger i Matsboloppet. I ivern glömmer han att begära HEDEMORA och kommer ner till en person i Granbo som beskylls ryktesvis att ha ett förhållande med sin hushållerska. G. flåsar fram: Hallå, hur ligger ni? Svaret kommer argt och omgående: Du ska ge alldeles f-n i hur vi ligger!!! |
| Engelbert Karlsson räknades som den förnämsta smeden. Henning Andersson, med smeknamnet fiskar-Henning – hans far och farfar var fiskare – räknades näst bäst. Sen kom alla dom andra! | Erik Sundberg hade absolut ett sjätte sinne, sa Kalle Lingman. – Nu ställer vi oss på sidan hänne – nu kommer skogvaktar´n, sade han en gång när dom var på tjuvskytte. Efter en stund kom skogvaktar´n. |
| En annan som hade ett sjätte sinne var Abbe Holst. En natt satt han i vaktstugan. När gubbarna kom på morgonen. sa han: Nu har det hänt nåt hemskt i Herrgården! – Det var den natten då två barn hos disponent Olsson osats ihjäl på grund av en för tidigt stängd kakelugn. | En vinter var det så kallt att fåglarna frös ihop på träden och föll ner på marken. Vi plockade upp dem i mössorna och la dem på sädeslåren i lagårn – där kvicknade dom till så småningom. |
| Vidare i berättartagen: Vi gick treskift och på nattskiftet la vi en värmd skrotbit i hinken så vatten blev lite varmt. och så tvättade vi oss med såpa så vi kunde gå hem och lägga oss på golvet och sova. Det var klockan 5 på morgonen. Vi kom hem sotiga och lortiga – hur bar sej fruntimren åt för att klara av saken? Oj, vad dom fick slita! Närdom reste sej upp från klappbryggan var kläderna fastfrusna. |
Emil Sälgström d ä satt och slipade gjutgods. Basen kom och omtalade att det var bråttom med det som Emil höll på med. Det skall nämligen gå som ilgods, sa förmannen. Emil svarade: Ja, det är så konstigt, hit kommer det som gjutgods och härifrån skall det gå som ilgods! |
| Sundbergs Erik hade höns på sitt torp i Holmbo. Överingenjör Berg hade en hund som då och då kom lös. En dag hade han bitit ihjäl en höna för Sundberg. Han gick därför ner på kontoret med en ihjälbitna hönan. Berg var en god diplomat och ville inte gärna betala. Till slut utbrast Erik förtretad: Ja, det ska jag säja ingenjör´n, att inte var det då hönan som bet ihjäl hunden… | En stockholmare köpte en 8-öres cigarr på Knåsen och lämnade fram en tia. Jälkarby-Georg: ska du ha kola för resten? |
| På den tiden då det inte fanns några optiker utan nasare som for omkring och sålde glasögon hade Kalle Karlström köpt ett par glasögon. Då han titta neråt Granbo, sa han lyckligt: Nu ska ni se att jag köpt bra glasögon, jag ser att det går en katt på Matsjans gärsgårn. Men det lär faktiskt varit Matsjans bonn som var ute och plöjde… |
Crescendo spelade både dansmusik och konsertmusik. De tio Sokolskys var en ryskt trupp som en gång spelade i Grycksbo samtidigt med Crescendo. Orkestern spelade ett ryskt potpurri, två klarinetter, en fiol, ett dragspel, piano, trombon och trummor var besättningen. Efteråt satt dom mitt emot varandra, de tio Sokolskys, fem pojkar och fem flickor, och dom sju i Crescendos. Det var fina flickor, men dom hade falska ögon, sa en av orkesterns medlemmar… |
| Göranssons Johanna hade bröd i en skrubb. Åkerbloms bageri från Hedemora for ut varje vecka med en brödlåda. Siktkakorna kostade fem öre. – Jag skall ha för ett öre kakor, mest bruna, sa en brukspojke när det var hans tur att handla! | |