Det är en bråd tid i bygden. Överallt är folk i arbete på fält och ängar, skördemaskiner rassla och traktorer dåna och vid mer än en av Finstaslättens gårdar hörs träskmaskinens höstliga sång.

Vid bruket är tempot lika rastlöst. Inom fabriksområdet byggs och moderni-seras och likaså runt om i samhället. Man kan gott säga att hela bruket håller på att få en ny fysionomi. Redan vid bruksgatans två 1700-talsbyggnader, gamla Angersteins smedja och snickarverkstad, märker man förändringarna. Pietets-fullt har den vackra gamla knippsmedjan från brukets barndom omvandlats. Näppeligen kunde salong patron Angerstein drömma om den gamla smedjans öde! I forna dagar pyrde utmed strömmen, där oljekällaren nu ligger, primitiva brännugnar under gubben Kohlströms uppsikt. I knippsmedjans bottenvåning satt en gammal smed med rättarkrans runt hakan och mediterade medan vatten-hammaren dunkade sävligt och lugnt. Väggarnas sten var fuktig kring de väldiga ankarsluten och det gistna verkets monotona säng var smedgubbens och hans pojkars enda sällskap. Och nu är det bara i klensmidet i norra gaveln av Angersteinska smedjan som den gamla tiden lever kvar. Resten är ett modernt vattenverk – välsignat av ortens husmödrar. Ja, tiderna förändras.

Brukssamhället vidgas genom nybyggnader åt nordöst och norr, och det vill synas som om man här drar sig från söder, där brukets första bebyggelse räknar sin uppkomst. I brukshagen ovan skolan kommer en gång det nya pensionärshemmet att ligga, kanske även prästgård och församlingshem. Tvenne tjänstemannabostäder håller i dagarna på att uppföras nordväst om skolan i anslutning till den förutvarande raden av tjänstemannahem med början vid Allégatan. Ett ljusare, vackrare och mera välordnat brukssamhälle håller på att växa fram.