Överallt sjuder det av liv och rörelse i gamla Finsta. På ängarna och fälten nere i bygden pågår i de vackra septemberdagarna skörden för fullt. Skördemaskinerna rassla bak traktorerna på de större tegarna och efter hästparen vid de mindre gårdarna. Tröskmaskinernas entoniga sång hör man dagarna i ända.

Kommer man till bruket är tempot lika rastlöst. Det är inte längre bara valsars och ånghamrars slammer och dån man hör, hela samhället sjuder av liv. Nydaningens friska anda sveper fram överallt, Angersteins gamla knippsmedja förvandlas som bäst till pump- och vattenreningsverk genom ett stort ombyggnadsarbete, överallt dras vatten- och avloppsledningar fram och uppe bland brukshagens vitstammiga björkar reser sig en vattenreservoarbyggnad. Vid Västra Nygatan får förra sommarens nya röda arbetarbostad en ljus och trevlig – samt starkt konkurrerande – granne. Mellan det nya bostadshuset och den gamla röda kasernraden ligger grunden färdig till ytterligare ett bostadsbygge. Men det är ingalunda allt. Ett nytt brukshotell uppföres ovanför laboratoriet och verksområdet håller på att inhägnas, vidare anläggas nya vägar, och stora industriella nybyggnads- och omändringsarbeten pågå vid verken, där byggnaderna inte bara växa, utan också tycks bli allt ”vitare och luftigare”, för att tala modärna arkitekters tunga.

För bara en mansålder sedan var bruket en enda liten idyll vad bebyggelse utanför verksområdet beträffar. Många pittoreska byggnader låg mitt i centrum, såg, kvartsbokare, kvarn, Skommar-Jannes stuga, Per Jans m. fl. De ha nu fått skatta åt förgängelsen och en rad vackra och pampiga byggnader ha kommit i stället. Folkets hus har ersatt gamla samlingslokalen – ja, under förra ofärdstiden var den kyrkan mitt i byn. Ett stycke kulturhistoria kunde den gamla byggnaden nog berätta…

Man behöver inte vara särskilt praktiskt lags för att tycka sig se en glimt av ”andens ljuslågor” då det i långa mörka vinterkvällar lyste i den gamla lokalens fönster. Föreningslivet blomstrade där som kanske aldrig senare. De gamla arbetsveteranerna jämnade här vid möten och rådslag vägarna för en senare tids lyckligare generation bruksbor… Och hit var biblioteket förlagt, och här visades de första filmerna.

Men låt oss återgå till nuet. Det är inte bara Folkets hus som med bruksledningens verksamma stöd – byggts, till det nya hör också slalombacken och Vikmanshyttevallen. Allt vittnade om att bruksledningen här – alldeles som i det fördömliga Sandviken – insett att en arbetarstam som trivs är en stor tillgång. Och trivs, det gör bruksborna i sitt ”nya” vackra Vikmanshyttan.