En genuin ”bruksdikt” , en minnesruna tillika, författad av Astrid Hagman

För att finna stoff och skildra ”Vikmanshyttan av idag”
vi gick i vårens tid på upptäcktsfärd min vän och jag.
Men vi fick fram bara gamla minnen.
som fyllde alla våra sinnen
och om hjärtat tog ett ömt men stadigt tag.

Vi såg, fast tiden redan länge var försvunnen
hur som en kvinna nedböjd stod vid brunnen
och sköljde barnens kläder.
små skjortor och små tröjor.
Ty varken cellstoff eller tvättmaskin var ju uppfunnen.

Vi såg en ”murre” som på skolans skorsten stod.
Han fixade och firade med viska och med lod.
Och lika graciöst som måsen
han balanserade på åsen
för att leende chockera och briljera med sitt mod.

Vi kände doften utav frisk och kådig ved
och hörde sågklingan ilsket som skrek och kved
när genom vresig gren den skar.
Ja, ljudet hänger ännu kvar
liksom luften. Men blott för den som då var med.

På stallbacken, som alltid, råder viss aktivitet.
Ja, även söndagsmorgnar vad vi vet.
Dagkarlar har sin träffpunkt här.
De smörjer åkdons hjul, gör sig besvär
ett skäl att träffas, pratas vid, trots ledighet.

De diskuterar politik, samt livets mål och mening.
De svär och gormar högt om avlöningsförsening
och de förhållanden som rått.
Det börjar ju bli ganska brått
att även lantarbetare får bilda fackförening.

Brukskontoret, respektingivande med proper vakt
välansade gräsmattor, blommor, liksom i givakt
att dit ha något ärende
känns aningen besvärande.
Man drar sig i det längsta, inför överhetens makt.

Från Turbohållet, just i skärningen vid Byn
ur rökmoln tuffa fram en stor och svart maskin.
Fast vi på fina asfaltvägar går
den rullar faktiskt på ett järnvägsspår,
en gång viktig livsnerv för stål och pappersindustrin.

Ni här handla mössor, från Rommeheds milis
ett varierat överskottsparti
på kajen packats upp nu, erfar vi.
Kunder strömmar till. Från ”Gröna Lund”,
Från ”London” och ”Paris”.

En annan handelsman där kommer cyklande på vägen.
Han kommer varje löningsdag, så uthållig och trägen.
Ur ett knyte av enorma mått,
en jättebox som rymmer stort och smått,
han plockar upp ett sortiment som passar alla lägen.

Det är en underbar, berusande och vacker vårkväll.
På knä vid dammen tvättar kvinnor männens blåställ.
Det luktar starkt av grönsåpa och lut.
På sot och oljefläckar gör de slut.
Sen blir det till att laga, lappa om igen, i morgonkväll.

Vi väcks till nutid av fem mopeders dån, men tvekar.
Ty från ”verket” tydligt hörs hur hammarslagen ekar.
Det suckar dovt emellan varje slag.
Nog är det konstigt att just nu, idag,
vi tycker faktiskt ljudet hörselnerven smeker.

Exkursionen blev förstås ett fiasko, såtillvida.
Att ”Vikmanshyttan av idag” jag kunde ej beskriva.
Du som har unga, öppna sinnen.
Får göra dagens situation till minnen.
Ja, den forskningen må ny alert generation bedriva.