Ellen Elg

Vi har alltid rätt att vara lite nostalgiska, minnas vad som var men också hoppas vissa företeelser lever kvar. Och på samma gång påminna om bakgrunden för att orka med framtiden. Rubens-Ellen Elg skrev en gång några tänkvärda rader på temat Trygghet som vi gärna förmedlar:

Trygghet i en skola där samma pedagoger undervisat fastrar och farbröder och skall undervisa kommande släktingar. Trygghet att gå hem till en väntande manna på frukostrast. Trygghet att samma Barbro, Maj-Lis och Maj alltid finns till hands för lek och verklighetsflykt efter skoldagen. Trygghet på söndags-förmiddagen i Folkets hus då manna spelar psalmer i A-salen och far håller fackföreningsmöte i B-salen. Trygghet att inga motsättningar finns av denna anledning. Trygghet att söndagsmiddagen alltid är kaninstek och blandad-fruktkräm.

Trygghet är att på valborgsmässoafton det finns en sångkör som kraftfullt kan hälsa våren i ”Vintern rasat”, att Henning vaktar den enorma brasan och de fasansfulla smällarna och att Orup kan få oss att på Våren. Trygghet att alla dagen efter marscherar igen efter trygga röda fanor och en egen musikkår tryggt spelar ”Arbetets söner”, som också alla kan sjunga. Trygghet att det finns en egen riksdagsman. Trygghet att liljor och syrener har slagit ut till examen så att alla kan ha en bukett med till skolan och den finaste vasen som hemmet består. Trygghet att examensklänningen är fin även på midsommaraftonen och att tygskorna är nykritade och att ingenjör Berg har vita skinnskor när han med käppen dirigerar extrastarka smeder till snabb majstångsresning.

Trygghet är ”Ringen” med Herman och Klicken. I mjölkfarstun Linnea, posten i Jälkarbyn, sjukkassan öppen en stund på torsdagskvällen och frivillig inbetalning av fackföreningsavgiften en annan kväll.

Trygghet att kunna handla på poletter om kassan är skral. Trygghet är också ”trädgården” med färsk gurka till midsommaren och ”tvättstugan” där den trev-liga samvaron betyder lika mycket som maskinell utrustning. Trygghet är också ett ”skjut” att köra tvätten på. Trygghet är att alltid kunna låna socker eller kaffe av grannen, även om det bara är en ursäkt för att få en pratstund. Trygghet är att grannen alltid finns hemma när mamma inte är det och att grannen har bullar och saft till alla barn i omgivningen. Trygghet är att om alla råd är ute, kan man ringa upp telefonväxeln i Vretbo och höra om mamma meddelat vart hon gått

Trygghet är att alla inflyttade accepteras som vikmanshyttebor, även om dom för säkerhets skull får behålla sin tidigare adress som en del av namnet, typ Svärdsjö, Kolsva, Sala o s v. Trygghet är att få bygga ett fritidshus vid Gessan och att vägen dit inte är längre än att man hinner dit även fast arbetet slutar först kl 1 på lördagen. Trygghet är att ingen stal kopparbunken med filbunke som stod helt öppet i källargången.

Trygghet var Vikmanshytan. Trygghet, vart tog du vägen? Trygghet var att födas hemma omgiven av väntande föräldrar, en kär faster och en ömsint barn-morska, och hoppet är nu att kunna behålla detta hem oförändrat, där tryggheten fanns inbyggd. Vikmanshyttan var tryggheten – låt orten få förbli det!