Kartjärnsbacken

I februari månad 1939 anordnades de första slalomtävlingarna i Vikmans-hyttan, i Kartjärnsbacken belägen i området Kartjärnskullen. Vi har på annan plats berättat om den ”slalom-feber” som rådde på det gamla bruket vid den här tiden. Alla goda viljor hade lyckats ställa en verksamhet på benen som aldrig tidigare skådats i dessa trakter. VIF, idrottsföreningen, och WBAB, Wikmans-hytte Bruks AB, presenterade en anläggning som höll hög klass och kon-kurrerade väl med de mellansvenska slalombackarna vid denna tid.

Och, som vi också har skrivit om, kröntes allt arbete med arrangörsskapet av Svenska Mästerskapet i slalom år 1942.

Visar vägen…

Vad vi här vill påtala är den språkförbristring som ibland har poppat upp vad gäller namnet på vikmanshyttebacken inklusive det markområde där anlägg-ningen byggdes upp. På de flesta kartor återfinns namnet Kartjärnsbacken (-kullen) och det är ju den benämning som bruksbor med flera alltid har använt sig av. Fonetiskt har det också blivit Kattjärn och Kattjekullen, eller något liknande.

Förståsigpåare och andra ”all-vetare” har haft annan uppfattning om det rätta namnet och därmed dragit historiska slutsatser av varierande innebörd men som ingalunda haft någon ”lokal förankring”. Har ni, ärade läsare, förresten hört talas om slalombacken i Vikmanshyttan som Kalvtjärnsbacken? Nej, det kan vi förstå, inte vi heller…

Bra information

Problemet är förstås av ingen större dignetet – våra känslor behöver ju inte uppröras särskilt mycket. Men vi tror att vi även fortsättningsvis kallar området för Kartjärnskullen – och för slalombacken, som är nedlagd för många år sedan, har det bara en viss historisk betydelse.

Kartjärnsbacken var det, ett idrottsminne av det gladaste slaget!