Rune Ericson

Våren välkomnas av Rune Tummen Ericson
”Lyckliga gatan” finns inte mer…

Som vikmanshyttebo, född på Västra Nygatan – lyckliga gatan, den finns inte mer, känner jag mig hedrad att få hälsa våren välkommen till Vikmanshyttan – 1990!

Valborgsfirare, ni som mött upp denna kväll, nu är den här! Klappat på porten har den gjort med jämna mellanrum sedan februari utan att till fullo lyckas. Vintern har rasat, de långa nätterna är över! Saven stiger och fägringens och hänryckningens tid kommer. Lärkan i skyn och även bina i Byn gör sitt bästa för att sommarens fägring skall kunna introduceras. VÅREN ÄR HÄR!

Alla minns vi vår barndomstid med minnen förknippade med inte minst denna årstid. Fylld av förhoppning, ljus och värme, examen och ferier som skulle komma – och kanske en liten tripp till någon nära vän eller släkting en bit härifrån.

Sista april var en stor dag för oss ungdomar på den tiden. Vi kivades om att få bära instrumentväskor och notställ åt Musikkåren, för på den tiden var det avmarsch från brukskontoret med musikkår i spetsen upp till brasan som låg där nya fotbollsplanen nu ligger, mitt i skogen på den tiden. Vårelden brann vid ankomsten och på sidan om flammade tjärtunnor uppstyltade på långa störar. Musikkåren spelade, sångkören avlöste med vårsånger och i bakgrunden djupt inne i skogen hördes skarpa dynamitknallar. DET VAR VÅR I VIKMANSHYTTAN!

Talaren steg upp på podiet, jag minns han började med orden ”det brinner en eld bakom fronten” med tanke på att andra världskriget rasade för fullt. Detta hände i början av 1940-talet, men än idag brinner oroshärdar ute i världen. Varför?

Låt oss lämna det nostalgiska och titta in i nuet och framtiden – vid gatan där nostalgin började i mitt tal, nämligen på Västra Nygatan. Gatan kommer snart att få en renässans i form av återuppbyggnad av området med hus som skall återspegla bruksmiljön från förr. Det behövs bostäder i Vikmanshyttan. Idag finns inte en enda ledig lägenhet!

Hör och häpna, jag fick i dagarna reda på att en nedåtgående trend är bruten – befolkningsunderlaget i Vikmanshyttan har varit vikande under en längre tid, men nu har det vänt. Prognosen pekar uppåt, om än i blygsam skala. Visste ni förresten att Vikmanshyttan ligger över kommungenomsnittet vad gäller 20-åringar – det är positivt! Och vad behövs för ungdomarna – jo, naturligtvis arbete. Livsnerven i ett samhälle. Industristrukturen i Vikmanshyttan är numera differentierad med flera branscher representerade. Dynamiken är mera påtaglig numera – inget är som förr. En del ger vika, annat kommer till och förnyar. VI MÅSTE TRO PÅ VIKMANSHYTTAN!

Såväl företag, föreningar och vi bruksbor själva måste göra vår bruksort känd ute i landet och över gränser – ge oss själva en chans att även i fortsättningen få bo och verkar i Vikmanshyttan – och uppleva många nya vårar på denna underbara, trivsamma plats. Genom att bry oss om varandra och bjuda på oss själva gör vi livet meningsfullt här i Vikmanshyttan.

Jag tar tillfället i akt – och jag tror med säkerhet att jag kan göra mig till tolk för alla som kommit för att fira Valborg, när jag riktar ett stort tack till arrangörerna Vikmanshyttebygdens Traditioner som på ett uppoffrande sätt ger oss möjlighet att fira både Valborg och Midsommar i Vikmanshyttan. De åstadkommer dessa evenemang trots knappa ekonomiska ramar – de bjuder på sig själva till hundra procent och finner glädje i att förnöja oss andra – en hedervärd insats med knapphetens mått!

Valborgsfirare i Vikmanshyttan, vi hälsar våren 1990 välkommen med ett fyrfaldigt leve!

Leve våren. Hipp, hipp hurra!