Det handlar om lördagsfrågan (lördagen 8 mars 1969) i vår högt aktade orts- och lokalavisa. Det var tre bruksbor – Gunnar Borg, Asta Johansson och Per Eriksson – som fick komma till tals och framföra egna synpunkter, om nutid och framtid för Vikmanshyttans del.

Här följer text och bilder:
I Vikmanshyttan och dess stål- och hårdmetallverk har ordet strukturförändring varit på bruksbornas läppar i nära exakt ett år. Nu håller man på att sanera i den gamla bruksbebyggelsen. Vad säger en trio brukspensionärer om dessa ”händelser?”

Gunnar Borg

Gunnar Borg, f.d. smed:
– Jag har i princip inget att invända om bolaget sanerar bland de äldre bostadsbeståndet. När det gäller Gröna lunds vidare öden förstår jag att det kan vara svårt att renovera det huset på ett vettigt sätt. Men med Bergmans hus i byn förhåller det sig annorlunda. Den fastigheten borde ha varit betydligt lättare att ”ta vara på”. Varför kunde inte bolaget ha överlåtit till kommunen som i sin tur ordnat pensionärslägenheter i huset? Så har man gått till väga exempelvis i Grängesberg. Ta gärna bort några gamla fastigheter men bolaget måste fortsätta moderniseringen av andra s k kaserner. För att få yrkeskunnigt folk till bruket behövs bra bostäder när inte lönerna är något att skryta över, menar Gunnar Borg.

Asta Johansson

Fru Asta Johansson:
– jag tycker det är tråkigt att den gamla bruksbebyggelsen försvinner. Har man bott på bruket i drygt 50 år är man införlivad med det gamla. Kunde man inte bevarat Bergmans hus och renoverat upp huset till exempelvis en ungdomsgård. Eller varför inte gjort pensionärslägenheter, det är ju så ont om sådana. Jag var förresten uppe och tittade på när dom brände ner Bergmans hus i byn. Lite vemodigt i alla fall…

Vikmanshyttans framtid? Ja, det törs jag inte tänka på idag. Hade gärna önskat att Bruket skulle expandera och bli något ”stort” och kanske rent av växa fram till Hedemora.

Per Eriksson

Per Eriksson, f.d. förrådsförvaltare:
– Jag har inget att invända mot att de gamla kåkarna kommer bort på bruket. Det måste bli betydligt dyrare att reparera de gamla husen än att bygga nytt, om så behövs. Möjligtvis skulle jag vilja lägga ett ord för det s k Göranssonska huset, som funnits till så länge jag minns. Där fanns förr i tiden både skomakeri och affär och huset är inte stort och skulle inte bli så kostsamt att modernisera.

Att man lägger ner verksamheten i martinen är en sorglig historia, tycker jag bestämt. Kommer det verket att försvinna kan det bli fråga om hur det går i framtiden för Vikmanshyttans del.