Systrarna Larsson

Deras signaturmelodi var Minnen från Norn, vikmanshyttesystrarna Gun och Lisbeth gjorde entré på den lokala underhållningsmarknaden. Vid den tiden, i början av 60-talet, dominerades den svenska underhållningen ”av lugnare och känsligare” av de skånska Göingeflickorna. Den stilen passade de unga bruksdamerna perfekt. Och så var det viktigt att påminna om hembygdens många förträffligheter.

Fröknarna Larsson sjöng i den ännu verksamma Hembygdskören. I denna anrika sångkör lärde de sig både musikaliskt och framträdandemässigt. Sina egna arrangemang förbereddes förstås i hemmet i Solhaga. Cittran var duons instrument.

Att signaturmelodin handlade om det gamla bruket Norn och de vackra omgivningarna var ingen tillfällighet. Rötterna fanns där, både pappa Ragnar och farföräldrarna Hilma och Gottfrid Larsson levde där. Faderskapet blev sedermera vikmanshyttebo, ska tilläggas.

Det blev en hel del framträdanden under årens lopp. Gärna på vårdinrättningar och i pensionärssammanhang, så exempelsvis brukpensionärernas julfest. Cittran fanns med och trakterades av Gun. Ibland utökades underhållstruppen med Brandtarna, Viktor och Karl-Erik.

Vi avrundar med att återkomma till Systrarna Larssons signaturmelodi. Nornhyllningen är skriven av framlidne vikmanshyttebon Karl-Gustav Andersson.

PS Systrarna Gun och Lisbeth Larsson bytte så småningom efternamn, som flickor så plägar. Efternamnen blev i stället Norlander respektive Lundin. Någon enstaka come back har skett efter karriären, för sjunga är det roligaste som finns, kan vi bestämt ana…