Axel Sundström

Det är förstås långt ifrån alla människor som föräras en alldeles egen ballad – i det här fallet en visa tillägnad sin farfar, Axel Sundström uti Granbo. Författare är Axels sonson Stefan, känd trubadur i vårt land sedan många år tillbaka.

Om Axel Sundström har vi skrivet i annat sammanhang. Den rakryggade smeden, sedermera smidesmästare, var en rättskaffens representant vid vikmanshytteindustrin. Likaså en förtroendevald person i samhällets och bygdens föreningsliv. Inte alls rädd för att tala om vad han tyckte – vad som han tyckte var det rätta. Axel S. lämnade det jordiska, året var 1970.

Så kom häromsistens följande ballad till, författad med största inlevelse och framförd i olika sammanhang på bästa Stefan Sundström-manér.

Axel Sundströms ballad 1918

Jag blev kallad till basen för allvarligt samtal
en gråmulen tisdag i maj
Jag var ju besvärlig, sa alltid emot
jag var känd som rätt bråkig och arg
Och jag hade väl sagt – inte mer än rätt
Att dom ger oss av all sin profit
Så jag vänta mej omplacering och hot

Det dåna från bruken och milröken steg
bland Dan Anderssons dalar och berg
Järnbruken växte och slogs ihop
under namn av Stora Kopparberg
Och visst kunde man tjäna sitt dagliga bröd
om man inte var rädd att ta i
Men en ledbruten gubbe med rova som tack
Var allt man kunde hoppas att bli

Stefan Sundström

Så när jag kom in på kontoret så tänkte jag
dystert att nu får jag troligtvis gå
Och sopa i verkstan för syndernas skull
Hur skall det bli för min tant och dom små
Men basen han sken som solen som en rund o go kapitalist
Och bjöd på cigarr och sa vi var vänner
allt annat det vore så trist

Då förstod jag att gubben var rädd utav allt
som han läst uti tidningen
Om arbetarråd i München och Finland
och det där Sovjetunionen
Så han bjöd på en smörgås med ister
och sa det var dags att förhandla
Berätta vad är det ni vill

En kort tid därefter så gick högern till slut
med på allmän och lika rösträtt
Och arbetsdagen blev 8 timmar
och varje mänska fick äta sej mätt
Och jag fick en stor och ett bord
en skrivmaskin och en splitterny telefon
På verkstadsklubbens expedition
som jag kunde ringa ifrån

Det är skönt att komma till dukat bord
efter kyla och halvsvält och slit
Och bli dunkad i ryggen och kallad för bror
när man förr blitt betraktad som skit
Men åren dom gick Nu tittat jag ner
från den himmel där jag numera bor
Jag hör hur tonen har skärpts
det bjuds inte på ister på bolagets huvudkontor
Jag hör hur tonen har skärpts
det bjuds inte på ister på bolagets huvudkontor