Det ska omgående sägas ifrån att följande ”fenomen” inte var av speciell lokal karaktär och omfattning. Nej, det här med ransoneringar av skilda varor och artiklar drabbade ju hela svenska befolkningen. Icke för ty kan det vara på sin plats att erinra om elände som följde i de båda världskrigens spår.

För att om möjligt få ordning på den stora apparat som ransoneringarna av matvaror och en del andra förnödenheter krävde behövdes en fungerande organisation, styrelsen och kristidnämnder utsågs och tack vare mycket fri-villigt arbete kunde det mesta rors i land.

Det var tider det här, tider som vi ingalunda vill ha tillbaka, men vi vet ju inte…

Ransoneringskort

Här intill visas dels ett explock ur den ransoneringskalender för 21 – 27 maj 1945 som bland annat gällde för vikmanshytteborna, dels några exempel på olika ransoneringskort/kuponger.

Låt oss återvända till slutet av 1910-talet, närmare bestämt till år 1917 respek-tive 1919. Följande uppgifter är hämtade ur norn- och vikmanshytteveteranen August Perssons innehållsrika dagbok:

Onsdag 22 mars 1917:

”Det är väldigt ansträngande att väga tackjärn för var dag. Det är att väga ut och slå utaf omkring 20-22 ton per dag. Dystra tider för öfrigt allting mycket dyrt, matvarorna inskränkta, 200 gram bröd per, 1 kg socker per månad, 300 gram kaffe per månad o s v. Brödet kostar 60 kgr, fläsk 2.50, ärter 65 öre. Risgryn fås på brödkortet och kostar 85 öre, sill 1.25. sirap 1.50 per kg, smör 3.75. Margarin finns ej att få. Ett par skor går på 20 kr o s v. Blir det ej bättre snart vet jag ej hur det skall gå att ta sig fram.

1919 – tredjedag påsk:

Varit med på livsmedelsnämndens sammanträde i Hedemora och fördela dyrtids-anslaget.

1919 – lördagen den 3 maj:

Delat ut brödkort i lag med Gunnar Karlsson. Det står i tidningarna att det skall vara sista gången, får se hur det går. Det har för övrigt ljusnat betydligt på livs-medelsmarknaden; fläsket är fritt nu, likaså margarin, potatis och korngryn. Men det har varit svåra tider, i fjol fick man ju svälta.”