1937 års psalmbok

Biskop Erik Billing besökte gärna sin svåger och före detta disponenten Gustaf Tidholm. Efter en dylik visit hände det att biskopen författade en psalm som fick numret 380 i 1937 års psalmbok. ”Nu gläd Dig, min själ, i Din Gud…

Vi kan känna oss stolta att kyrkans tjänare kom ihåg bruksbornas liv och leverne genom psalmskrivandets tillkomst.

Här återges hela psalmen:

1. Nu gläd dig, min ande, i Herran. Upp jubla, min själ, i din Gud. Låt ängslan och sorg vika fjärran. På Guds, den Allsvåldiges, bud. Väl andra må sucka och kvida. Men dig som har Gud vid sin sida, Dig höves blott lovsångens ljud.

2. Som allting för intet han gav dig. Så allting han ännu dig ger. Den börda du bar tog han av dig. Nu intet kan skada dig mer. Så får du ej tveka och dröja: Ditt huvud du dristigt må höja. Och himmelen öppen du ser.

3. Ser ögat Guds himmel den klara. Och bär du i hjärtat hans frid. Då trygghet du har i all fara, Och mod för var stundande strid. Ja, villigt ditt liv kan du mista. Och glad kan du ge till det sista. Din kraft i din kallelses id.

4. När friden ett hjärta bevarar. Stor rikedom får det och makt: Det räknar ej längre och sparar. Står ej om sitt eget på vakt. Det frestaren bjuder att vika. Och källor att flöda så rika. I lidandets brännheta trakt.

5. Men såsom den jagande hinden. Som ej äger rast eller ro. Men räds för vart prassel av vinden. Och själv ej sin räddning kan tro. Så värnlöst är människans sinne. När icke på djupet därinne Guds frid och hans salighet bo.

6. Vet, hela Guds frid du behöver. Om hjärtat skall provet bestå. Och hela Guds himmel däröver. Sitt skyddande valv måste slå. Här duger ej dela och tveka. Hur vågar ditt hjärta du neka, Att hela sin rikedom få?

7. Vi ängsliga gå och betryckta. På vakt kring vårt nedgrävda pund. Vi sitta med dörrarna lyckta. En räddhågad lärjungarund. Då Herren oss väntat att finna. Därute, där striderna brinna. I manligt och troget förbund.

8. Som örnar med vingfjädrar unga. Att stiga mot himmelens höjd. Som hjältar att mäktiga ljunga. Och sjunga om seger med fröjd. Till sådana ting har oss alla. Vår väldige Gud velat kalla: Med mindre han icke är nöjd.

9. Kom, himmelske Fader, var när mig. All kraft utav dig är ett lån. Om du icke lyfter och bär mig. Var tar jag vingar ifrån? Jag vet ju du aldrig kan svika. Men att jag från dig ej må vika. O Fader, sänd till mig din Son.

10. O Jesu, den frid, som vi alla Begära, blott finnes hos dig. I mörker vi famlaoch falla. Så snart du ej lyser vår stig. Min tro är en flämtande gnista. Din segrade än i det sista. O Herre, så tro du för mig.

11. Din Helige Ande du sände. Som allt vad oss felar beskär: Han styrke mig i mitt elände. Han vise mig dig som du är. I ångest, i vanmakt och smärta. Han säge mitt klentrogna hjärta. Att, Herre, du än är mig när.