För länge sedan, på inspektör Walls tid, var brukspojkarna strängt efterhållna, särskilt när det gällde metning uppe vid Herrgårdsdammen. Om någon ”syndare” ertappades blev det prygel. Men det uppväxande brukssläktet försökte ibland hämnas. Under ”namnsdagsveckan” var det vanligt att maskera sig, klä ut sig. Då användes i regel gamla avlagda kläder. Man spökade ut sig det värsta man kunde för att ingen skulle kunna känna igen vem som var vem.
En kväll efter avslutat namnsdagsfirande föreslog någon påhittig bruksyngling att göra en gubbe av de gamla paltorna. En halmkärve skaffades och med den som stomme gjordes en lämplig figur. Vidare sattes en gammal slokhatt på huvudet och ett metspö under armen. Vid utloppet från dammen var det en landsvägsbro och där samlades jordbruksarbetarna om mornarna klockan halv sju. Där delade rättaren ut dagens sysslor.
Inspektör Wall brukade också infinna sig där för att rådgöra med rättaren. Han kom också denna morgon. Pojkarna som hade förfärdigat ”lurgubben” fanns där också – i spänd förväntan. Inspektören fick förstås syn på den fiskande personen, gick direkt bort till inkräktaren och frågade hur han vågade sitta där och fiska. Därefter slog han med käppen över ryggen på gubben så denna sjönk ihop en aning. Det blev ytterligare slag – och hatten ramlade av. Då fick den barske inspektoren se vad det var för sorts fiskare. Det blev inget resonemang med rättaren denna morgon utan i stället förpassade han sig med raska steg åt annat håll.
Även smeddrängarna kunde göra hyss. På 1850-talet fanns bakom klensmedjan ett så kallat hemlighus. Produkten från detta ställe hämtades av två gubbar med flakkärra. En oxe drog kärran. Den ene karlen satt framtill på en bräda och körde oxen medan den andre satt på en bräda baktill så att båda hade ryggarna mot flaken, Nu fanns det i klensmedjan ett hål i väggen för långa järnstänger, för sådana som inte fick rum inne i smedjan. Om man rände ut en järnstång genom hålet blev vägen utanför avstängd. När gubbarna kom körande med sin last och oxen var i närheten av hålet sköt en av smeddrängarna ut en vitvarm järnstång, alldeles framför bogen på oxen. Oxen tvärstannade och gubben baktill ramlade på rygg på flaket. I nästa ögonblick drogs järnstången in men samtidigt kom en annan stång ut genom ett fönster alldeles bakom oxen. Den annars lugne dragaren gjorde ett häftigt ryck framåt och gubben framtill ramlade likaledes baklänges på flaket. Och där låg de båda körkarlarna på rygg och kravlade – i den produkt de nyss hämtat från hemlighuset.
Säga vad man vill, men på den tiden var man påhittiga värre i Vikmandshyttan.