Ruben Elg

” Det är underligt hur man fäster sig vid människor ibland utan att ha så mycket med dem att göra. Bara ett handslag från Ruben Elg och man föll för en genomrejäl människa. Till yrket var han smed. Det märktes på hans händer: stora, fasta och härliga.

Ruben Elg var inte landstingets ålderspresident men väl dess äldste ledamot. I tjugo år har han suttit med i landstinget och satt nu sin sjätte period. Här har nedlagt ett enormt arbete utan att det ibland kanske synts så mycket utåt. Det var inte så ofta han lade sig i debatterna, men när han gjorde det fick han eld i blicken och stridslusta i ansiktet; han tog till orda för det mesta när han ansåg meningsmotståndarna gick för långt i beskyllningarna och insinuationer.

Sådana gånger fattade man tycke för Ruben Elg för att han var en så glad kämpe.

Det var vad han ansåg vara orättfärdigt han stred emot i en övertygelse och med en känsla som med ett fint ord kallas för patos.

Kunnigt folk får många uppdrag. Ruben Elgs ledamotskap förde med sig förtroende också i förvaltningsutskottet, ledamotskap och på senare år ordförandeskap i direktionen för Säters sjukhus.

Ruben Elg kom att ägna sitt liv åt arbetarrörelsen och dess strävande, förtröttades aldrig, och han kom att ägna sig åt fackföreningsrörelsen med ledamotskap i LO:s representantskap och avtalsdelegation i många år.

Nu är Ruben Elg borta. Han skulle ha fyllt sjuttio år om en dryg vecka. En lång arbetsdag är slut, en intensiv arbetsdag, en hängiven arbetsdag.

Ruben Elg om någon tillhörde de sista entusiasterna. Han kommer att saknas och saknas länge. Hans handslag sa allt om den rejäla människan.”