Bodill Granberg

Det var med djup sorg och stor saknad vi möttes av beskedet att Bodil Granberg hade gått ur tiden. Detta hände i mitten av maj månad 2009. Bodil blev knappa sextio år gammal. Hon var mitt uppe i sin framgångsrika verksamhet, reste runt omkring i hela landet med sin djurcirkus. Minicirkusen blev en av vår tids stora folkparksikoner men var även välkommen och uppskattad vid andra nöjesevenemang, av människor i alla åldrar.

Prästdottern Bodil Granberg tillhörde en familj där samtliga medlemmar visade sig ha en konstnärlig ådra som kom till uttryck på olika vis. Bodil utbildade sig till keramiker, framställde batik, sysslade med det mesta. Men det blev djuren som till sist tilldrog sig det största och slutgiltiga intresset. Hon blev en cirkusdirektör, denna speciella personlighet som vi minsann unnade att få leva och verkar i ytterligare många år…

Bodil Granberg bodde under sina sista år i norra Uppland.

Så här skriver systern Anna om Bodils liv och leverne:
Bodil skrev i sin bok ”Mina djur och jag” att ”Ett av problemen med att ha djur som sällskap är att uppnå den ömsesidiga förståelse, som behövs för att besvärande missförstånd inte skall uppkomma. Att träna sina djur med mer eller mindre avancerad dressyr är en utmärkt väg att lära sig att uttrycka sig så att djuret förstår vad man vill säga och framför allt att själv bättre förstå vad djuret vill uttrycka, det må vara hund, katt, gris, papegoja eller något av alla de sällskapsdjur som man får kontakt med. Dressyren är inte ett mål i sig utan ett medel att nå en helt annan nivå av ömsesidig förståelse än man annars kan lyckas med.”

Med sin enorma lyhördhet mot djurens behov och lust att göra saker lyckades Bodil oftast med detta att förstå de djur hon mötte. Hon är 5 år äldre än jag och jag förstod aldrig som liten vilken begåvning hon hade. När barn tar hem grodägg och lyckas få fram en halv eller en groda så lyckades Bodil, utan stöd från vuxna, fylla två badbaljor i plåt med små söta grodor som stod i trädgården en sommar. Hennes rykte som ”duktig på djur” spreds och folk i Vikmanshyttan kom med ekorrungar som fallit ur boet, kråkor med brutna vingar och prästgården fylldes med många ovanliga gäster. Hon lyckades inte hjälpa alla djur men kunskapen ökade med åren. Ibland hade hon otur när någon av oss i hushållet glömt fälla ner locket på toalettstolen och hennes favoritkaja som tillfälligt bodde i badrummet dök i och drunknade. Hon grät alltid floder när något sådant hände.

Vi flyttade till Vikmanshyttan
när Bodil var 13 år och hon hade inte helt lätt att finna sig till rätta bland nya skolkamrater med sina rätt udda intressen – hon var då mycket intresserad av dansmöss genetiska sida och prövade sig fram i hur olika färger i deras skinn varierade över tid.

Hon hade då haft sin första foxterrier Smockey i nästan ett år och började så småningom bli känd i utställnings-Sverige. Smockey och hennes första tik Unique blev föräldraparet som gav Sverige många fina foxterriers. Champions både som lydnad och som bästa representanterna för sina raser.

Bodil hade ofta tama snokar och hon glömde bort andras rädsla för ormar när hon utan att tänka sig för gick och handlade med en av ormarna i fickan eller runt halsen. Jag glömmer aldrig det skrik den äldre dam gav ifrån sig när hon stod bakom oss på ICA när en orm plötsligt stack upp huvudet ur fickan på Bodil.

När Bodil tagit studenten ville hon naturligtvis bli veterinär men just det året behövdes 4,44 i betygspoäng för att komma in och Bodil hade 4,40. Det ledde till att hon satsade på sin konst istället, sökte först in på Nyckelviksskolan i Stockholm och sedan KDH i Göteborg.

”Bodils batiktavla”

Jag har härliga minnen av hennes konstnärliga intressen – på vintrarna tog hon sig tid att bygga fullstora hästar i snö som vi syskon kunde rida på och på somrarna tillverkade hon gärna lådhästar när det blev kartongen över. Att få sitta bredvid henne när hon arbetade i keramik och näst intill levande djur kom fram i hennes skaparkraft var ett mirakel. Jag minns också en natt efter att hon börjat på Nyckelviksskolan då hon lärt sig batikkonstens grunder och på sitt osjälviska sätt lärde mig uppbyggnaden av både vaxbatik och knytbatik. Det var magiskt att sitta mitt i natten, knyta upp de snören vi snurrat runt T tröjor och få se de underbara färgkaskader vi skapat. Att idag bläddra i hennes gamla teknikprover från HDK är fantastiskt, jag är så glad att de har bevarats genom åren.

I sitt första arbete som konstpedagog
på arbetsterapin på Säters sjukhus lyckades hon kombinera sina intressen genom att ofta ha ett djur med sig till terapin, där de människor som var såriga i sin kontakt med människor fick en möjlighet att knyta an till djuren. Där låg hon långt före den specifika djurterapi som används idag inom demensvården.

Hennes cirkus började i Vikmanshyttan på kyrkans avslutningar i barn- och ungdomsgrupper där hon blev ett uppskattat inslag och våra föräldrar som alltid förstod att få människor att använda sina talanger uppmuntrade henne. Under hennes tid i Säter blev hon och hennes cirkus mer och mer eftertraktade och efter att de första åren tagit djuren på tåg i sina burar, så tog hon så småningom körkort och skaffade sin första bil ”Bror duktig” som blev målad med alla djur som kunde tänkas att transporteras i den.

Bodil Granberg

Bodil var en beundransvärd människa
som trots omgivningens motstånd lyckades leva sitt liv på det sätt hon själv ville. Ibland var det tufft – hårt fysiskt arbete ofta gick hon upp väldigt tidigt för att hinna med allt. Naturligtvis påverkades hon av myndigheternas trakasserier – där hon i Tierp fick överklaga hälsomyndighetens påbud vid ett flertal tillfällen och hon fick alltid rätt hos länsveterinärerna som såg att hon visst vad hon höll på med. Djurrättsaktivisterna jämställde hennes verksamhet med sämre cirkus och grannar stördes av hennes rymmande hundar och skallande papegojor. Hon försökte alltid undvika bråk och ville bli lämnad i fred. Själv önskar jag att det i samhället fanns en större tolerans gentemot udda och starka människor som trotsar de gängse regler om hur man ska leva och skapar sitt egna liv och utvecklar de intressen de har till fullo.

Med kärleksfullt minne till en speciell syster Anna.