Bilden visar de fyra brukspojkarna, Lars-Olov Norström, Börje Karlsson, Sune Bergman och Yngve Larsson.

Här följer en något annorlunda ”personakt” över fyra genuina brukspojkar, Lars-Olov Norström, Börje Karlsson, Yngve Larsson och Sune Bergman. Kvartetten genomförde en sommardag år 1948 ett smått unikt företag, nämligen att per cykel bege sig till stan (Hedemora) för att låta sig fotograferas hos fotograf Elbys. Resultatet blev så kallade polyfotos för var och en men också ett gemensamt foto enligt bifogade bevis.

Initiativet var som sagt högst ovanligt men visade på grabbarnas framåtanda parat med fantasi och en portion nyfikenhet.

Så till brukspojkarnas personalia, i kronologisk ordning, d v s födelseår:

Lars-Olov Norström
Född: år 1929.

Barn- & ungdomstiden: Lars-Olov hade förmånen att växa upp i en omgivning med en hel del aktiviteter och lekkamraterna var många. Det hörde förstås till att en hel del hysch skulle förekomma, de flesta av mycket beskedligt innehåll. Somrarna innehöll spel av olika slag, exempelvis kula, vippa och munk. Och på vintrarna tilldrog sig slädåkningen största intresset. Utflykter till sommarvistet i Gessan finns kvar i minnet.

Det gör också de första skolåren då dåvarande lärarinnan Öberg gjorde det mesta för att skapa otrivsel. Gudskelov, det blev bättre skolklimat senare. Olle Sundström var bäste kompis och de företog ofta skogsutflykter och idkade ett rikt friluftsliv. L.-O försökte sig på att orientera men lyckades inte särskilt bra i tävlingssammanhang. Däremot hade verksamheten i Templet Wiktoria i Granbo stor dragningskraft, oftast med stor uppslutning från brukets ungdomar.

Familj: ja visst, vikmanshytteflickan Birgit Franzén äktades och familjen bestod så småningom av dottern Eva och sonen Lars.

Fritiden: Jaktintresset väcktes i unga år. Olle Sundströms far Uno och arbetskamraten Skött-Folke Karlsson var de två som mest introducerade L–O i ”jaktens värld” med allt vad denna mångsidiga fritidssysselsättning för med sig. Ej fyllda 20 år fälldes den första älgen (på Granbo löta) och om inte oräkneliga så många, många djur har fällts under årens lopp.

Varierande arbeten:

• första jobbet var på Stigersgården i Bya, som bland annat häst- och traktorkörare
•hamnade sedan i Brukets klensmedja, smidde mestadels redskap åt dåvarande jordbruket
• var också springpojke (som vanligt var bland brukspojkarna) på både brukskontoret och laboratoriet
• arbetade sedan på Mekaniska verkstan fram till år 1954, med borrning och fräsning
•åren 1954 – 1986 tillhörde Lars-Olov elavdelningens linjelag, med ett vida stort arbetsfält, det vill säga hela Wikmanshytte bruks domäner. Det rörde sig om ett fritt arbete men som krävde arbetstagarens både kunnighet och uthållighet. Linjelaget bestod oftast av sex personer.
• karriären avslutades inom Hedemora Energi som år 1987 tog över eldistributionen från Stora Kopparberg.

Framträdande egenskaper: händig ”gör det själv-karl” och både envis och uthållig, jakt- och friluftsmänniska av ovanliga mått och sist men inte minst intresserad och stor kännare av bruks-, bygde- och folklivshistorien.

Börje Karlsson
Smeknamn: Stålis
Född: år 1930 – avliden år 1998.

Familj: singel

Första jobbet & sedan: springpojke på brukskontoret, karriären mestadels knuten till Mekaniska verkstaden, huvudsakligen som hyvlare och fräsare.

Fritiden:
• tidigt med i Ungdomsklubben, bland annat som sekreterare
• idrottsintresserad, aktiv en tid som orienterare
• arbetade i VIF:s fotbollssektion
• fackligt förtroendevald, bland annat som Mekaniska verkstans ordförande, sedermera fackbas inom Metall på SSAB-verkstan
• fungerade i flera år som revisor i Folkets husföreningen
• knuten till Södra Dalarnes Tidning, lokal-korre (slutet 50-tal)
• flitig protokollskrivare i olika sammanhang

Framträdande egenskaper: plikttrogen, uppskattad sällskapsmänniska

Övrigt: avled år 1998 efter en tids sjukdom, alldeles för tidigt. Folket på bruket saknade verkligen ”sin Stålis”!

Yngve Larsson
Smeknamn: Lången
Född: år 1931– avliden år 2013.

Första jobben & senare: började som springschas i Lindholms affär, senare i själva butiken. Första kontakten med Wikmanshytte bruk skedde genom att sllpa hårdmetall. Efter skola i Kristinehamn återanställdes Yngve vid Bruket, nu på kamerala avdelningen och dess avlöningskontor.

Ut i vida världen? Jo, flytt från Vikmanshyttan, men inte så långt. Närmare bestämt till Hedemora och Olle Hedströms byggfirma, sedan vidare via Falun till Borlänge. Det blev fråga om Domnarvets Järnverk och bolagets avlöningskontor. I nära tre decennier var den borne vikmanshyttepojken det stora företaget troget, pensionering ägde rum i april 1990.

Familj: i november 1962 stod bröllopet då Raili Dickman blev fru Larsson. Barnaskaran omfattar två flickor, två framgångsrika gymnastikutövare liksom mamma Raili.

Fritiden: Yngve smälte väl i vikmanshytteungdomens liv och leverne och var ofta en naturlig medelpunkt när aktiviteterna gick av stapeln. Han var inte den mest aktive när det gällde fotbollen eller ishockeyn men var det fråga om att administrera eller handgripligt hjälpa till fanns han säkert med på ett hörn – och tog ofta ansvar i sammanhangen.

Det förekom också en hel del resor, inte bara runt om i landet utan till och med en avstickare till Paris genomfördes, i sällskap med Blank-Sune Bergman. Yngve fick även vara med när det vankades jakt, exempelvis uppe i Utah, spänningsmomenten var viktiga.

Han engagerade sig i boendet när familjen var på plats i Borlänge. Första tiden i det lokala HSB sedan i en villa-ägareförening. Ja, en ordförandepost blev det tal om i det sammanhanget.

Framträdande egenskaper: Larssonspojken var en trivsam och ärlig representant för det uppväxande brukssläktet, höll samvaron i främsta rummet och var en baddare till att prata och argumentera, när det passade. Skrönorna var många från Yngve Larsson.

Sune Bergman
Född: år 1932
Smeknamn: Blank-Sune

Barn- och ungdomstiden: Sune tillbringade en lycklig uppväxt i familjen mamma Elin Bergman, pappa Alfred Blank och brodern Nils. Ingick i dåtidens ungdomsgäng med en hel del resor – längre och kortare utflykter – men mestadels aktiviteter på hemmaplan. Också idrottsintresset och engagemanget där var stort! Bra sammanhållning framhålls när Sune berättar med trivsel men också respekt för och inom bruksbefolkningen.

Karriären: tillhörde i många herrans år brukets verkstadsmekaniker, hyvlare, fräsare och rundslipare var några exempel på arbetsuppgifterna. Han blev med tiden med tiden förman i WBAB:s mekaniska och efter nedläggningen av gamla industrin verksam på SSAB-verkstan.

Familj: sambo med Gurli Karlsson (en lycklig tid att minnas).

Fritiden: Sune har varit en av de mest aktiva brukspojkarna under årens lopp. Vad sägs om fotboll (målvakt), bandy, ishockey, orientering och slalom – och dessutom senare lagledare för VIF:s A-lag i fotboll samt kassör i fotbollssektionen.

Vidare fackligt engagerad, både inom den lokala metallavdelningen och verkstadsklubben, sekreterare respektive ordförande.

Framträdande egenskaper: lugn och saklig läggning och god berättare med gott minne, stor yrkeskunskap

Övrigt: På äldre dagar inbiten och framgångsrik bridgespelare uti den aktiva pensionärsföreningen.