Julsederna i våra trakter har alltid haft starka och livskraftiga traditioner – och detta trots en föränderlig samhällsbild i en allt stegrad takt. Vi är ju tradi- tionsbundna lite till mans, det ska väl villigt erkännas och våra förfäders sätt att fira julen gav högtiden en djupare innebörd.

August Hases

Från August Hases månghundraåriga släktgård – i arv sedan 1609 – kan vi berätta om en lite annorlunda julförberedelse som daterade sig tillbaka till slutet av 1950-talet. En gammal sedvänja var korvräkningen. I den så kallade rök- bastun arbetade dåvarande hemmansägaren August Hases för högtryck. Det var främst tal om rökning för husbehov men också några bekanta och Norrbacka-gården kunde glädjas åt leveranser från Hases.

Hedersmannen August tyckte mycket om de gamla traditionerna och till de större helgerna kom den gamla bakugnen till heders. Då bakades degar av sikt- och vörtbröd. Ett annat inslag var grynpannkakan med sylt till frukost på juldagsmorgonen, en urminnesvänja intressant att berätta om.

Även från Stigers i Bya, som tillhör de månghundraåriga släktgårdarna, var sederna väl bevarade långt in på 1960-talet. Ljusstöpningen hörde till det gamla men var under en period utanför julförberedelserna – återupptogs igen i mitten av 50-talet. Trots det tålamodsprövande arbetet emotses tillverkningen inför varje jul.

Karin Stigers med väninnor

Men tiderna förändras ju och vid nämnda iakttagelser kan vi notera att storslakten och stora julbaket försvunnit ur traditionerna medan putsning av befintligt koppar finns kvar. Slädpartiet till julottan hade bytts ut mot bilfärd.

Nu har det gått ytterligare nära nog ett halvsekel sedan ovanstående sedvänjor alltjämt var rådande. En rekommendation på tampen: behåll en del traditioner som passar in i ens sammanhang, vi får inte glömma bort våra rötter!